Detta trots att han själv under rättegången bönade och bad om att få hjälp med sitt missbruk. Kriminalvården konstaterade dock att någon plats på behandlingshem inte fanns tillgänglig, och några skäl att hålla mannen fortsatt häktad fanns inte heller, varför mannen helt sonika släpptes fri.
Han hade dessförinnan erkänt två fall av misshandel riktat mot sin dåvarande sambo, en kvinna i 40-årsåldern som han tidigare dömts för misshandel av. Mannen förnekade dock till de två andra åtalspunkterna.
Fängelse
Kammaråklagare Ulla-Karin Lindström yrkade att mannen skulle dömas för grov kvinnofridskränkning, och menade att ett års fängelse var en rimlig påföljd då det handlade om återfall i samma slags brottslighet som dessutom riktats mot samma kvinna och under prövotid. Åklagaren kunde dock hålla med om att missbruksvård var mest angeläget, då brottsligheten har en klar koppling till just missbruket.
Försvaret å sin sida, mannen företräddes av advokat Håkan Kjellgren, menade att det inte alls handlade om grov kvinnofridskränkning utan om ett ofredande, en ringa misshandel och två fall av misshandel.
Tingsrätten beslutade att en kompletterande personutredning ska inhämtas och att mannen ska genomgå en liten rättspsykiatrisk undersökning innan dom.