Väl värt sju års väntan
Konsert: The MerrymakersPlats: KrokodilscenenLängd: 50 minuterPublik: Ett drygt hundratalE POWERPOP
"Så har bra lät det inte när det begav sig" utbrister han chockat och vore han denna texts upphovsman skulle klang- och jubelsången vara total.
Personligen har jag aldrig sett bandet live tidigare och har i ärlighetens namn alltid haft svårt för powerpop från det gamla 90-talet. Ändå blir det klang och jubelsång, även från denna pennspets.
Att kalla det för ett återföreningsgig är förstås en sanning med modifikation. Merrymakers lade aldrig ner verksamheten, de har bara inte spelat tillsammans på sju år. Dessutom var det en läkarkongress(!) i Spanien som förärades med nypremiären redan i april.
Men det är till hemmaplanen David Myhr och Anders Hellgren verkar ha längtat. Också deras ögon lyser av lycka, de har plankat sina egna låtar, strängat om gitarrerna och nu när det inte längre gäller någonting släpper tyglarna. Uppbackade av musikhögskolebekantingarna Joel Sjödin på klaviatur, Lasse Falk på bas och Zacharias Ahlvik bakom trumsetet låter det tight, balanserat och ... eeh, får man ens lov att kalla det slickt? Stämsången, en fundamental pusselbit i Merrymakerssoundet, sitter nämligen också precis där den ska.
David och Anders vinkar till sin publik - vid scen står många Merrymakersvänner som känns igen - och sedan kör de sin Japansucce "Monument of me", det närmaste en hitlåt de kom. Hittills, skyndar jag mig att tilllägga. Men den stora lokala slagdängan, "Andrew’s store", från way back 1992, får vi inte höra.
Mot slutet av konserten tackas Ronny Eriksson för att "han hade det stora modet att väcka liv i bandet igen". Tio minuter senare fyller Anders Hellgren år och det är svårt att tänka sig en bättre start på födelsedagen. Grattis Anders! Och välkommen tillbaka, Merrymakers! Se nu till att få färdigt den där skivan - det väntas med spänning.
Så jobbar vi med nyheter