"Tack vare smycket glömmer vi aldrig Marie"

Som vakt kom Maria Strandberg många missbrukare i Piteå nära. När en av dem dog för nio år sedan blev det starten på en resa hon aldrig kunnat drömma om.

Det var här allt började. Minnesceremonin utanför Systembolaget blev starten på Maria Strandbergs arbete med Lika värda.

Det var här allt började. Minnesceremonin utanför Systembolaget blev starten på Maria Strandbergs arbete med Lika värda.

Foto: Mari Gustafsson

Piteå2021-07-06 06:00

Det är en kall dag i slutet av mars 2012. Runt 300 människor har samlats efter gågatan för att hedra Marie Karlsson och en kvinna från Umeå. Helgen innan hittades de döda i en bostad i Piteå.

En av initiativtagarna är Maria Strandberg.

I sitt jobb som ordningsvakt och väktare har hon kommit många missbrukare nära.

– Bara några dagar innan Marie dog hade vi haft ett innerligt samtal om drömmar. Hennes död tog hårt på mig. Eftersom hon var en profil i Piteå bestämde jag mig för att ordna en ljusmanifestation till hennes minne. Det var självklart att vi skulle minnas henne utanför det vi brukade skoja om var hennes kyrka, nämligen Systembolaget, minns Maria.

undefined
Många ville minnas Marie Karlsson den där vinterdagen 2012. (Arkivbild)
undefined
Ljusceremonin 2012 samlade runt 300 personer. (Arkivbild)

Innan ceremonin möter hon upp Marie Karlssons vänner i ett parkeringsgarage i närheten.

– Jag delade ut ljus till dem och de gick som fogliga kycklingungar bakom mig i trappan upp. Någon hojtade "Mia, har du en tjuga till en pilsner?" och jag skojade tillbaka "Nä, det är inte dags för gravöl än!".

Folk lämnar blommor, tänder ljus eller stannar till en stund för att skänka en tanke till drogernas offer. Någon beskriver Marie Karlsson som "en mamma för många missbrukare och omtyckt av alla" och "som en varm person med stort hjärta".

– Jag upplevde att människor kunde mötas i medmänsklighet. När jag kom hem efteråt ville jag ta vara på empatin jag upplevt. Även om jag kände sorg och saknad ville jag fånga kraften jag kände under manifestationen, säger Maria, drygt nio år efter händelsen.

undefined
Smycket är formgivet av Ulrika Weinz. (Arkivbild)
undefined
Så här såg det ut på förstasidan av PT den 26 mars 2012.

På så vis föddes det handgjorda silverhalsbandet med texten "Lika värda".

Ulrika Weinz, som skapade smycket, har beskrivit det som unikt, med variationer och små skönhetsfel – precis som det är med oss människor.

Sivs ur och guld säljer fortfarande halsbandet, som nu finns kvar i ett enda exemplar.

Att vinsten skulle gå till LP-stiftelsen var självklart för Maria.

– Innan jobbet tog jag alltid mitt morgonkaffe i deras lokal efter Sundsgatan. Det var en fin samlingspunkt och många som möttes där levde ett hårt liv, så det kändes bra att se att de var okej.

undefined
Åsa Vesterlund från Svenska Hollywoodfruar bar tröjan i tv-serien.
undefined
Marias arbete har fått en del uppmärksamhet genom åren. Här i form av en "Tummen upp".

Kollektionen utökas senare med både ring och armband och bärs bland annat av Carola, Måns Zelmerlöw och Anders "arga snickaren" Öfvergård. Det skickades också som dopgåva till prinsessan Estelle.

– När prästen pratade om allas lika värde på hennes dop, kändes det väldigt fint. Jag fick ett tackbrev från Vickan och Danne sen, säger Maria.

Men en tid senare fick Maria kännedom om att pengarna som gick till LP-stiftelsen inte användes som hon tänkt sig.

– Därför valde jag att avsluta samarbetet. Det var jättetråkigt men istället vände jag mig till Brottsofferjouren. Det kändes naturligt eftersom de inte gör skillnad på människor utan står för att alla är lika mycket värda.

undefined
Lika värda-bakelsen såldes en tid på Ekbergs konditori.
undefined
Patric Öhlund har även skrivit en låt till minne av Marie Karlsson. Den heter "We still got time" och finns bland annat på Youtube https://www.youtube.com/watch?v=0XGA1C_nHEw

Lika värda-idén har också blivit bakelse. Den har blivit grå munkjacka och t-shirt. Pengarna har hela tiden gått till olika föreningar.

– Men nu har jag inte längre tid eller energi att hålla på. Jag har fått sluta som väktare på grund av en nackskada. Men det känns som att jag nått ut med mitt budskap, att alla är lika värda. Att man ska se människor som de är och inte döma.

När hon summerar tiden sedan den kalla marsdagen 2012 säger hon:

– Jag sörjer Marie, men vill också tacka henne för att jag fått ha så kul på vägen. Jag har många roliga och fina minnen tack vare henne. Och hennes minne finns alltid bevarat, eftersom smycket till hennes ära lever kvar.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!