Han brinner för att informera och sprida kunskapen om epilepsi genom att berätta sin historia och vilka lärdomar han fått med sig under sitt liv.
– Jag vill få andra att våga mer och testa sina begränsningar.
Han är uppvuxen i Piteå men studerar till civilekonom i Umeå och på lördagen berättade han om sitt livs resa med sjukdomen. Norrbottens och Västerbottens epilepsiföreningar samverkade och tre föreläsare fanns på plats.
Marcus Lenndin fick sin diagnos när han var sju år. Skadan på hjärnan som gav epilepsi är medfödd.
– Epilepsi kan uppstå när som helst i livet, hos vem som helst. Orsaken till epilepsi kan vara en medfödd eller förvärvad skada. Ibland är orsaken okänd. 81.000 svenskar har epilepsi.
Han sticker inte under stol med att sjukdomen påverkat honom och även hindrat honom i livet.
– Men så är det inte nu och jag tycker det är viktigt att berätta om det. Många gånger kanske man är försiktigare än vad man behöver.
Under föreläsningen framhävde han just det viktiga i att utmana sig själv.
– Istället för att inte delta på grund av rädsla för ett anfall, byt approach och var med, blir du dålig gå hem.
För Marcus kom vändningen i livet när han var 15 år och pratade med en psykolog. Då fick han hjälp att tänka om.
– Jag började utamana mig mer och se på mig själv på ett annat sätt. Inte Marcus med epilepsi utan den glada Marcus som spelar fotboll. Det blir en väldig skillnad på livet när man börjar leva så.
Hans epilepsianfall yttrar sig så att han blir frånvarande.
– Jag står mest still och mumlar, det kallas fokala anfall och det påverkar inte kroppen bara medvetandet.
Det gjorde att han inte fick körkortstillstånd. Men sedan drygt ett år, tack vare en annan medicin, är anfallen borta och Marcus har börjat övningsköra.
– En väldig förändring och helt fantastiskt stort, säger han lyckligt.
Många tror felaktigt att man ska stoppa något i munnen på en person som får ett anfall.
– Så sa man förr, men inte nu. Får en person ett anfall ska man se till att andningsvägarna är fria och gärna lägga dom på sidan.
Vissa personer med epilepsi har möts av fördomar och oförstående när de fått anfall. En kvinna i publiken berättar om sin mamma som hade sjukdomen.
– Hon fick följa med till polisstationen ett par gånger eftersom man trodde att hon var full. Ändå hade hon epilepsimärket.
Att inte vara rädd för att be om hjälp var något som Marcus lärt sig och som han uppmanade andra att våga göra.
– När jag var 14 och kände att ett anfall var på väg när jag skulle kliva på ett tåg norrut, sa jag till en främling att "jag blir snart helt borta" och fattade dennes hand. Sen vaknade jag till på tåget.