Våga hoppet

Det är den 10 juni 2009 och jag sitter här med ett småleende på mina läppar över hur kärleken kan vara så härlig att se och känna av naturens under med lite mänsklig hjälp.
En vacker röd knipholk har fått morgonens fulla tillsyn av en fågelholksbyggare. Själv sitter han med kikaren efter vår lilla väg i sin campingstol. Sätter fort upp ett hyschande finger till mig och min hund när vi kommer gåendes, pekar sedan på Knipholken. Givetvis så fattar jag galoppen direkt och vi vänder genast om och går en annan väg, just i dag.
Tittar sen ut genom mitt fönster och ser små fåglar hoppa rakt ut i det fria. Efter ett litet tag ser jag mamma knipa vagga förbi mitt fönster med sina ungar. Min svåger följer vaksamt och försiktigt efter när knipfamiljen ska vandra förbi djur och hus, ned till den större vägen och sen simma skönt i Hemmingsmarksån.
Jag har ännu inte fått någon direktrapport, men jag kan tänka mig att min svåger Rolf Berglund stoppar eventuell trafik, så att hela fågelfamiljen ska komma lyckligt ned till ån.
Rolf har gjort det enkelt för sig med att rengöra och kolla i alla sina holkar, så jag vet att det var 15 stycken knipägg, men hur många som följde mamma knipa ned till ån vet jag inte ännu i denna skrivande stund.
Tack för denna morgonens ömsinta stund och tack Rolf för att du är en riktig fågelvän.
Många av dina holkar sitter här och var runt om i vår omnejd och många små liv föds på grund av din vilja för att snickra och spika plus följa upp alla dessa små.