Priset som illegal flyktig blev högt. Efter sju år stampar Mohamad Elhaibi fortfarande på samma fläck - trots åtskilliga förnyade försök att söka asyl och uppehållstillstånd i Sverige.
"Avslag, avslag, avslag ..."
- Efter allt det vi gått igenom känns det som om myndigheterna inte visar minsta hänsyn, säger hustrun Rima Mourad, 22 år.
Ett par 2005
Året var 2005 när Rima och Mohamad blev ett par.
Båda anlände till svenskt territorium som invandrare från Libanon, och träffades av en tillfällighet i Piteå, där de valt att leva.
2006 gifte de sig borgligt inne på Stadshuset i Piteå.
För tre år sedan kom Jibril till världen och för ett år sedan föddes den andra pojken, Mikal.
Ständig plågan
De yttre förutsättningarna är stora för att tvåbarnsfamiljen från Annelund skulle kunna leva ett bra, tryggt liv tillsammans.
- Men istället plågas vi ständigt över tankarna om att Mohamad riskerar att utvisas, säger Rima, för egen del svensk medborgare.
Hon refererar till åtskilliga ansökningar efter asyl och uppehållstillstånd för sin makes räkning.
- Jag vet inte hur många avslag han har. Efter att barnen föddes har vi sökt uppehållstillstånd på grund av familjeanknytning, flera gånger. Även då har det blivit avslag.
Ingemansland
- Enda beskedet jag har fått är att bege mig till Libanon och därifrån på plats ansöka om uppehållstillstånd i Sverige, säger Mohamad.
Utan garantier, med risk för att bli fast i Libanon, kanske förlora sin familj för oöverskådlig tid, vill inte 32-åringen lämna Sverige.
Därför lever han i ett vacuum, i ett slags ingemansland, utan arbetstillstånd och utan egentlig framtidstro.
- Mohamad är mycket med barnen och det är bra. Men han känner sig instängd och hela familjen påverkas av denna otrygghet. ’Är det polisen?’, undrar man när det ringer på ytterdörren. ’Ska han utvisas nu?’.
Svårt återvända
Ifall Mohamad skulle utvisas blir det till ett land där han inte har någonting kvar att återvända till.
Rima har å sin sida knappt vistats i Libanon.
- Min familj lämnade landet när jag var liten, berättar hon.
- Och våra barn Jibril och Mikal har aldrig varit där.
Barnkonvention
Som läget är nu sitter familjen fast som i en råttfälla .
- Jag vet inte riktigt vad vi ska göra. Vi har anlitat en advokat, men hittills utan framgång. En barnpsykolog vid BVC har i ett brev refererat till FN:s barnkonvention om barns rätt att få vara med sina föräldrar. Det brevet har vi tillsammans med nya ansökningar skickat vidare till Migrationsverket.
Medan Rima berättar sitter Mohamad på golvet i barnrummet med pojkarna och byggklosshögen.
En färgglad konstruktion växer fram. Det ser gemytligt och trivsamt ut. Men hållfastheten är bräcklig. Allt kan raseras, falla och splittras.
Precis som i familjens verkliga liv.