Ali kom till Piteå under flyktingvågen 2015. Han bodde fyra år i kommunen innan han som många andra ensamkommande flyktingungdomar utvisades till Afghanistan efter gymnasiet.
– I ungefär 2,5 år har jag varit i Afghanistan nu, säger Ali, 23 år, som inte vill att vi skriver hans riktiga namn.
Han saknar jobb och familj i Afghanistan och delar rum med en annan landsman som också varit i Sverige. Enligt honom är situationen svår och många lider av hunger och svält när matpriserna skenar.
– 90 procent i Afghanistan saknar jobb. Det finns inga jobb.
Hur klarar du dig?
– Jag har en vän i Sverige som hjälper mig med pengar ibland, men livet är jättesvårt och mat är jättedyrt. Jag är ensam här, säger han.
Ali bor i huvudstaden Kabul som övertogs av talibanerna i mitten av augusti. Han var en av de många afghaner som försökte ta sig in på flygplatsen med hopp om att fly med något av militärflygplanen. Han blev stoppad av talibanerna gång på gång.
– De slog mig, många gånger, säger Ali.
Männen i Kabul låter nu sina skägg växa ut och Ali är inget undantag.
– Det är på grund av dem som jag har skägg nu. Om man rakar sig blir man ifrågasatt, säger Ali som försöker undvika all kontakt med talibanerna.
– Ser jag dem så går jag över till andra sidan. Alla är rädda för talibanerna, men vi har inget annat val än att acceptera dem.
Störst förändring väntar för kvinnorna när sharia-lagarna återinförs. Under förra talibanväldet fick kvinnor varken arbeta eller studera. De blev tvungna att dölja sig bakom en burka och eskorteras av en manlig släkting utomhus. I dag säger talibanerna att de lovar att respektera kvinnors rättigheter och att kvinnor ska tillåtas att studera och arbeta ”inom ramverket för islam”.
– Talibanerna ljuger. De säger att kvinnor ska få gå tillbaka till jobbet, men de får inte jobba. De måste ha hijab för ansiktet.
Ali säger att hans dröm är att återvända till Sverige, men hur det skulle gå till vet han inte. Han läste VVS-programmet på Strömbackaskolan och tänker att han skulle kunna söka arbetstillstånd. Men då ska han också kunna lämna Kabul.
– Jag har många vänner i Piteå och jag hoppas att jag en dag igen kan bo där, men det är svårt. Jag har inga planer, bara hopp. Det finns ingen framtid i Afghanistan. Det finns ingenting. Här är jag död.