Utslätad men begåvad radiorock
<RecLinje><RecTextIngång><br /><br /></RecTextIngång></RecLinje>RADIOROCK. Det sägs att låtar som "I don't wanna play" och "I've been waiting" har spelats flitigt i skvalradion det senaste halvåret och det är givetvis möjligt, för att inte säga troligt. Debuterande låtskrivaren och sångaren Leo gör nämligen popmusik och powerballader som närmast är skräddarsydd för radion och allehanda listor. Det ska inte med nödvändighet ses som enbart negativt.<br /><br />För mig är Leo en helt ny bekantskap och jag slås av hans sköna röst, känsla för hookiga melodier och snygga harmonier. Tidlös radiorock och pop som gjorts i urminnes tider. Med andra ord, inte särskilt originellt.<br /><br />Men med hjälp av producenten och multimusikern Per Jacobsson har Leo fått ihop ett album som, trots sin tillrättalagda inställsamhet, äger vissa kvaliteter. De inledningsvis nämnda singlarna håller stilen och duetten med Freddie Wadling i "Angels cry for you" är okej.<br /><br />
Så jobbar vi med nyheter