"Tommy fick aldrig den hjälp han behövde"

Trots upprepade kontakter med vården fick Tommy Bergman inte den hjälp han behövde. 32 år gammal tog han sitt liv. "Tommy skrek efter hjälp men togs inte på allvar", säger hans storasyster Anna-Maria Blomqvist.

"Tommy skämdes för att söka hjälp och jag fick pusha honom att kontakta vården. När han väl gjorde det ser man tydligt i hans journal att han skriker på hjälp. Men han fick ingen", säger systern Anna-Maria Blomqvist.

"Tommy skämdes för att söka hjälp och jag fick pusha honom att kontakta vården. När han väl gjorde det ser man tydligt i hans journal att han skriker på hjälp. Men han fick ingen", säger systern Anna-Maria Blomqvist.

Foto: Eva Lundin

Piteå2021-10-22 20:00

Det har gått drygt två år sedan Anna-Maria Blomqvists lillebror Tommy tog sitt liv. Under en och en halv månad innan självmordet var han i kontakt med hälsocentralen nästan var tredje dag.

– Tommy skämdes för att söka hjälp och jag fick pusha honom att kontakta vården. När han väl gjorde det ser man tydligt i hans journal att han skriker på hjälp, säger Anna-Maria.

undefined
Vid 14 tillfällen var Tommy Bergman i kontakt med vården för att få hjälp med sitt psykiska mående. Dagen innan han äntligen fått tid hos läkare tog han sitt liv.

Men trots de täta kontakterna med hälsocentralen kände Tommy inte att han fick någon hjälp. Han tyckte inte att han blev tagen på allvar och upplevde inte att vården hade någon plan för honom, berättar Anna-Maria.

– Han var oerhört stressad över att inte kunna jobba, han ville få en läkartid och ett sjukintyg till sin arbetsgivare. Om han hade fått träffa en läkare som sagt åt honom att "nu sjukskriver vi dig och tar en dag i taget, vi ska hjälpa dig att må bättre" så är jag övertygad om att han hade levt i dag. 

Istället rekommenderades han fysisk aktivitet för sina sömnproblem, erbjöds gruppsamtal och uppmanades att kämpa på, berättar Anna-Maria som tagit del av den utredning som gjorts efter Tommys död. 

Där identifieras flera brister och en rad åtgärder har vidtagits. Anna-Maria befarar dock att det inte blivit bättre. Hon har själv provat ringa runt till olika hälsocentraler och konstaterar att det fortfarande inte går att få en läkartid, trots att man uppger att man mår så dåligt att man inte klarar av att gå till jobbet.

– Det är stopp överallt. Istället hänvisas man till allmänna informationsmöten och gruppsamtal. Men om man inte klarar av att gå till jobbet så klarar man väl knappast av att sitta bland främmande människor.

undefined
Anna-Maria Blomqvist vill skapa diskussioner kring vården vid psykisk ohälsa i syfte att rädda liv. "Jag vill göra Tommys röst hörd. Kunde jag träffa honom i dag är jag övertygad om att han skulle säga att han ångrar sig, att han inte ville dö."

Hon tycker att vården måste bli bättre på att förmedla budskapet att "vi hör dig, vi ser dig och vi hjälper dig" när det handlar om psykisk ohälsa.

– Många, inte minst män, drar sig för att söka hjälp. När de väl gör det har det redan gått långt och då måste det finnas hjälp att få. 

Anna-Maria har på olika sätt engagerat sig för att röra om i vården kring psykisk ohälsa och skapa diskussioner i syfte att rädda liv.

– Jag vill göra Tommys röst hörd, jag vill att han ska få upprättelse. Kunde jag träffa honom i dag är jag övertygad om att han skulle säga att han ångrar sig, att han inte ville dö. Men han fick aldrig den hjälp han behövde.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!