Bengtsson, utrustad med en fantasi utan gränser, fyllde en stor och märklig uppgift i det politiska livet. Han avrundade sin karriär som kommunal chefstjänsteman.
Hans robusta väsen, stridsglada temperament och många äventyr på den politiska banan kan man i dag ta del av i de gamla tidningsläggen. Den står som en bjärt kontrast till dagens politiska "turbulens" i Piteå, som mera är att likna vid en mild västanfläkt.
Tog strid
Med placering i Luleå började Bengtsson sin bana i länet. Uppgiften var att tampas med de politiska motståndarna.När Piteå-Tidningen 1929 övergick i socialdemokratisk ägo ombads Bengtsson att sätta sig på huvudredaktörsstolen. Han flyttade till Piteå. Tidningen blev inte det enda auditorium med vilket han ville möta Piteborna. Bengtsson blev ingen pappersmedlem i socialdemokratin utan gav sig samtidigt i kast med kommunalpolitiken. Tog därmed strid på en rad fronter, såväl i ledarspalterna som i stadsfullmäktiges talarstol.
1936 befann sig Bengtsson i ett vägskäl. Han valde på heltid de kommunala uppdragen och blev en kämpande kraft för stadens utveckling, vilket i ett senare knoppade av sig i bland annat Piteå dansar och ler, Assi-etableringen, gågatan och att Piteå sattes på turistkartan.
Överskred råmärken
Bengtssons handlag med kommunens ekonomi blev dock under hans politikerår på 1930-och 40-talet smått äventyrlig. Han överskred lagens råmärken. Det blev rättegång, fällande dom och ett fängelsestraff. Därmed räknades Bengtsson bort i politiska och kommunala sammanhang.Så fort straffet avtjänats fick denne lysande talare och debattör snabbt anställning inom det privata näringslivet, i Luleå och Piteå.
"Smutsiga händer"
När den kommunalpolitiska processen i Piteå började gå i stå smidde ett antal socialdemokrater planer, bakom ridåerna. De såg i Bengtsson den "Messias" som skulle kunna samla och utveckla Piteå. Men inte på en socialdemokratisk valsedel fastslog arbetarekommunen. I hemlighet föddes en spränglista, vilken ställdes mot socialdemokratins officiella.Såväl Piteå-Tidningen, vars chefredaktör Sven Dahlberg var första namnet på den officiella listan, som arbetarekommunens ledning försökte tiga ihjäl Bengtsson inför kommunalvalet 1954.
Det var som att kasta bränsle på brasan. Sympatierna växte snabbt för Axel Bengtsson. Skickligt hanterade han situationen.
Höjdpunkten var valmötet lördagen före valet, då Piteå upplevde en av sina största publikdagar. En Bengtsson i toppform visa upp sina händer för publiken. Detta sedan högern i Piteå samma dag i ett upprop varnat folk för att välja den s-märkta spränglistan och erinrat om Bengtssons smutsiga händer, med hänvisning till avtjänat fängelsestraff. Detta utnyttjades skickligt av Bengtsson som då yttrade:
-De här händerna var inte särskilt smutsigare tidigare i höst då jag erbjöds en framskjuten plats på högerns fullmäktigelista..
I valet trycktes den officiella s-listan över ända.
Socialdemokraterna gick rejält fram i valet och fick 21 av 30 platser i stadsfullmäktige. Bengtsson tog med sin spränglista hand om 15 av mandaten, officiella s-listan sex, och de borgerliga sju mandat. Därmed blev Axel Bengtsson inte lätt att rubba när han gjorde en märklig come back på den politiska scenen igen, som stadens mäktigaste politiker.
Det dröjde till 1962 innan försoningen och det åter bara fanns bara en s-lista att tillgå.