Hanna och Thomas Saurén körde ner till ukrainska gränsen med förnödenheter till människor på flykt och tog med sig en flyktingfamilj hem till Åland.
Beslutet att åka ner till ukrainska gränsen togs några dagar efter den ryska invasionen. Thomas följde nyhetssändningarna och kände ganska snart att han ville göra något. Han swishade pengar men ville göra något mer. På Facebook fann hans fru Hanna andra som också ville åka ner och efter ett par dagar var det bestämt.
– På onsdagskvällen förra veckan fick jag reda på att en resa var planerad till måndagen men så länge kunde jag inte vänta. På torsdagsmorgonen satte vi oss i bilen och körde. Vi hade lastat mat, lite kläder och andra förnödenheter. Värktabletter och plåster köpte vi på ett apotek längs vägen, säger Thomas.
Dubbdäcken på bilen blev de tvungna att byta ut då dubbdäck är förbjudna dit de skulle.
Dubbdäck är förbjudet i vissa områden man körde genom så därför byttes däcken ut i Stockholm innan man körde vidare.
– Vi hittade dubbfria däck på Blocket och fick hjälp i Stockholm att byta dessa av en kille från Piteå, säger Thomas som också har rötterna i Piteå.
Det blev en resa på 420 mil, där den enda vilan blev på bilfärjan mellan Ystad och Swinoujscie.
Var femte minut kom det busslaster med flyktingar till den polska gränsstaden.
Väl framme i Polen blev det en lång körning i tät trafik. På fredagskvällen nåddes slutdestinationen Przemysl, en liten stad två mil från den ukrainska gränsen och sju mil från den ukrainska staden Lviv.
– Det var egentligen först när vi kom till det avstängda köpcentret som fungerade som flyktingmottagning som krigets fasor märktes av på riktigt.
Thomas hade förväntat sig kaos men möttes av lamslagen tystnad.
Thomas Saurén hade förväntat sig kaos men möttes av lamslagen tystnad i flyktingmottagningen.
– Det var som att komma in i en annan värld. Här fanns mängder av barn, unga mammor och några äldre personer. Människor var i chock. Stämningen var så konstig. Folk satt bara och stirrade, helt likbleka.
Under dagarna som gått hade Thomas haft kontakt med en kille från Ukraina som ordnat så att en höggravid kvinna med en femårig dotter skulle följa med tillbaka till Åland där familjen Saurén bor. Men de hade inte lyckats ta sig till upphämtningsplatsen varvid fem andra personer skulle hämtas upp. Men inte heller de dök upp.
På vägen ner till ukrainska gränsen hamnade de bakom en lastbil.
Tiden för återresan närmade sig och till slut blev det en mamma, en pappa och deras son som fick ta plats i bilen. Sonen är funktionshindrad så pappan hade fått bära honom över gränsen.
Nu befinner sig den lilla familjen hos Sauréns på Åland. Thomas och Hanna som har tre egna barn, har berett plats i sitt hem och gör nu vad de kan för att skapa en någorlunda normal tillvaro för flyktingarna.
Det fanns många barn i det avstängda köpcentret där flyktingar samlades.
– Vi försöker få dem att le igen. Vi hade en fin kväll igår då vi satt tillsammans och pratade och åt mat. De kan ingen engelska men vi hade google translate och det gick ändå helt okej. Det blev lite tokigt ibland och vi fick skratta lite.
Thomas vill ännu inte prata om det hemska han sett.
– Just nu har jag bara stängt av. Jag har sett bilder så fasansfulla. Våra inneboende har vittnat om helt förskräckliga saker som skett under flykten från Charkiv.
Thomas och Hanna Saurén gjorde en hjälpresa ner till ukraniska gränsen.
Hur framtiden ser ut får tiden utvisa. Andra flyktingar är på väg till Åland och boenden håller på att ställas iordning. Fokus just nu är att försöka ordna sysselsättning för de inneboende.
– De vill inte ta emot allmosor utan vill jobba och tjäna egna pengar. Ett hotell här på Åland har precis erbjudit våra nya vänner deltid eller heltidsjobb. Så även om mycket är skit just nu så finns det mycket gott också, alla företag och människor som väljer att hjälpa ett folk i nöd ger mig hopp om mänskligheten.