Utanförskapets köld är hård
marknaden gnistrar och glimmar.
Alla som röstade för enslig flärd
förnimmer att alliansens löften försvinna.
Arbetslinjen vandrar sitt tysta ban,
snön lyser vit på taken.
Endast den arbetslöse är vaken
Står där så grå vid arbetsgivardörr,
grå mot den vita driva,
tittar, som många vintrar förr,
upp mot månens skiva,
tittar sig omkring, där kapital i dur,
drar kring fastigheter sin dunkla kontur,
grubblar, fast ej det lär båta,
över en underlig gåta.
För sin hand genom skägg och hår
Skakar huvud och hätta -
"nej, den gåtan är alltför svår,
att solidaritet ej kan mätta"-
slår som han plägar inom kort
slikt spörjande tankar bort,
går att ordna och pyssla,
går att sköta sin syssla.
SAP i riksdagsbots halm mår gott,
vaknar vid val och viftar på svansen så smått,
LO sin arbetslöse känner,
de äro goda vänner.
Tyst är världen och nejden all,
livet där ute är fruset,
blott från fjärran av börsers fall
höres helt sakta bruset.
Den arbetslöse lyssnar och halvt i dröm,
tycker sig höra de besuttnas bön,
vi måste få det ni har i kruset.
Utanförskapets köld är hård,
marknaden gnistrar och glimmar,
alla sova i enslig gård,
snart är det morgontimma,
då kapitalet går sitt elektroniska ban,
runt börser världen vida.
Så jobbar vi med nyheter