"Utan NA hade jag suttit i fängelse eller varit död"

Erik är en till synes helt vanlig Pitekille i 30-årsåldern, men han har ett hårt liv kantat av missbruk bakom sig. Redan i tolvårsåldern började han att använda droger och det blev ett effektivt sätt att bedöva känslorna.
- Jag upplevde att jag var annorlunda och inte passade in. Jag skämdes för den jag var och kände att jag inte hade någon att prata med. Drogerna var ett försök att dölja osäkerheten och slippa känna något, berättar Erik.
Provade allt
Under en period på åtta år missbrukade han allt som gick att få tag på.
- Jag provade en drog och när den inte fungerade provade jag en annan. När det inte heller hjälpte provade jag att blanda dem. I åtta år försökte jag på alla sätt att fly från mina känslor, men allt misslyckades, säger han.
När Erik var i 20-årsåldern var hans liv ett kaos.
- Jag hade försökt både att utbilda mig och att jobba, men ingenting fungerade på grund av missbruket. Efter varje misslyckande sjönk jag ännu djupare i självföraktet och drogerna finansierades till stor del av kriminalitet.
Till slut hade han trots allt fått nog och gjorde flera försök att bli kvitt sitt missbruk.
- Jag försökte sluta på egen hand och gick också till öppenvården, men ingenting fungerade. Jag hade hört talas om Anonyma Narkomaner, NA, och gick på ett möte trots att jag var jätterädd. Det var första gången på väldigt, väldigt länge som jag kände mig välkommen någonstans, berättar han.
Lyssnade mest
På premiärmötet satt Erik mest tyst och lyssnade, men han kände igen sig i de övrigas berättelser.
- Andra pratade om mina problem på ett ärligt och lättsamt sätt, säger Erik och berättar att han slogs av hur glada alla verkade.
Han fortsatte att gå på möten och höll sig drogfri i nio år. Men sedan kom ett bakslag.
- Jag slutade att gå till NA och tänkte klara mig på egen hand. Men jag kan inte hålla mig drogfri utan hjälp och behöver mötena för att överleva, berättar Erik.
Han föll tillbaka till levernet som satt i ryggmärgen, men efter ett år gjorde han ett nytt försök.
- Jag har varit medlem i Anonyma Narkomaner i totalt 13 år och sedan tre och ett halvt år är jag drogfri. Utan NA vet jag inte vad jag hade gjort - antagligen suttit i fängelse eller varit död, säger Erik.
Ordning på livet
Nu går han regelbundet på Anonyma Narkomaners möten och har fått ordning på sitt liv.
- Jag har ett jätterikt liv med familj och massor av vänner. Jag har utbildat mig och fått fast jobb. Det är slut med lögner och manipulation och jag trivs med mig själv. Det känns som att jag är en helt vanlig Svensson-kille, säger Erik.
Det ohanterliga kommer dock alltid att finnas kvar inom honom och han använder sig ofta av NA:s tolv steg (se faktaruta) för att klara vardagen. Trots att Gud ofta nämns så är Anonyma Narkomaner ingen religiös organisation.
- Vi som är beroende måste tro på andra krafter i livet, men det är upp till var och en att hitta sin personliga tolkning, säger Erik.
Fotnot: Erik heter egentligen något annat.

"Utan NA hade jag suttit i fängelse eller varit död"

Erik började använda droger när han var tolv år gammal. Missbruket var ett sätt att fly från verkligheten och den ständiga känslan av att inte passa in. Nu har Erik varit drogfri i 3,5 år och han tackar Anonyma Narkomaner för att han lever.