"Det första som frapperade mig vid hemkomsten var den förändring min hembygd genomgått. Visserligen fortsätta de sedan gammalt rätt vanliga kommunalpolitiska fejderna men även i affärshänseende har bygden gått utvecklingen till mötes.
På miljonärernas gata
Häromdagen skulle jag ut och ta en titt i affärerna, men eftersom jag kände mig kaffesugen gick jag in på Holmdahls kafe, drack ett par koppar kaffe, doppade ett par "pitepojkar" varvid jag kontrollerade att jag under hela min amerikavistelse aldrig fått så gott kaffe och bröd någonstans i staterna. Jag spelade grammofon, kände mig hemma och fick tag i Piteå-Tidningen. Där såg jag att Sigvard Holmdahl var innehavare av en herrekipering. Bland det rikhaltiga lager han för fanns det även Lumberjacks och som tvättäkta svensk-amerikanare stegade jag en stund senare in i affären, hälsade på engelska, spottade ut en guldtand, inköpte en Lumberjacka och slängde fram några smutsiga dollarsedlar som betalning. So long".Prosit fortsätter sedan sin vandring i centrala Norrfjärden och kommer till Göta Lundgrens modeaffär, där han kompletterade sin ekipering med en ulster och med kommentaren "förvillande lik den mångmiljonären Rockefeller bar på sig då han reste till sin jakthydda i Klippiga bergen". Han fortsätter sedan till David Marklunds garveri- och skoaffär i Håkansö
"Då man kommer direkt från New York där man den senaste tiden bara promenerat på miljonärernas gata var jag icke utrustad med de vinterskor som är behövliga här i Ultima Thule, vadan jag besökte David Marklund skoaffär där jag inköpte ett par kraftiga och stabila norrlandspjäxor. De voro mycket bättre än de jag hade under den tid jag grävde guld i Alaska."
Dynamit till hönsgården
Eftersom bröderna Björkman i Pålmark var innehavare av Norrbottens äldsta silverrävgård tyckte "Prosit" det var omöjligt för honom att börja med rävavel och inte heller hade den erfarenhet som behövdes."Därför har jag beslutat att öppna hönseri,varvid jag vidtalat K.P. Lundberg att tillhandahålla mig alla de produkter jag behöver för detsammas rationella drivande, han har även lovat att tillhandahålla förstklassiga varor och garanterar även en rik avkomma av höns nämligen. Runo Wikman tillhandahåller det galvaniserade trådnätet som hönsgården skall byggas av jämte en del övriga för en större byggnation erforderliga saker. Dessutom har jag antagit honom som leverantör av all den dynamit som skall användas till slakten. I Amerika dödar vi höns med dynamit, nackning förekommer aldrig, det hinnes ej med, då rörelsen bedrives i stor skala.
Prosit berättar om snickerfabriken i Håkansön och deras gedigna arbete och hamnar under sin vandring bland affärerna hos Sigurd Wikman, norrfjärdingarnas leverantör av hudar och skinn, galoscher och handskar.
Med blixtens hastighet
"Norrfjärdens Konsum och Olofsson & Marklund är tvenne stora livsmedelsaffärer, maken finnes ej i staterna. Båda ger de pengar tillbaka vid årets slut, vilket ur alla synpunkter är tilltalande för konsumenten. Båda hava de filialer liknande mångfilialaffärerna i U.S.A och det bästa av allt säger Konsum i sin annons, lika priser för alla. Hoppas att dessa två affärer liksom K.P. Lundberg i framtiden blir uppköpare av mina ägg.Signaturen Prosit konstaterar att Johan Nordvalls godsbil kommer att få fullt upp med arbete med körningar till och från hönsgården hönsgården och Bror Björkman i Pålmark, "vilken kör säkert och med blixtens hastighet skall jag använda för mina resor till affärsbankerna i staden, då det är den så kallade sista dagen för växlarnas omsättning. En affärsman med anseende har alltid ett flertal växlar, även om han kommer från Amerika."
Eftersom Gunnar Björkbom i Rosvik tillverkar ett enastående gott bröd blir han såväl min som hönsens leverantör, vilket gör åtskilliga ton per år, kåserar Prosit och omnämner att Evert Engberg i Rosviks blivit en trävarupatron.
"Han förser hela Norrfjärden och trakterna däromkring med såväl hyvlade som ohyvlade trävaror. I hela Canada där jag kuskat omkring finnes ingen trävaruindustri som kan konkurrera med honom"
Idogt släkte
Det har sagts att om man sätter en "Norrfjäling" ensam på en klippa i havet så klarar han sig, och detta besannar sig om man ser på en av Norrfjärden söner, innehavaren av Strömnäs Såg & Hyvleribolag, Piteå. Han befinner sig visserligen icke på en klippa i havet, men på en utskjutande udde i norra stadsfjärden. Där brumma sågarna och där fräsa hyvlarna dagligen under det den ena virkesstapeln efter den andra av såväl hyvlade som ohyvlade bräder och plankor resa sig i höjden.Signaturen Prosit avrundar med att påpeka att det sagda visar med all tydlighet att norrfjärdingarna fortfarande är ett idogt, vaket och arbetsamt släkte vilka icke ligga på latsidan.
Under fristunderna drabba andarna samman inom kommunalfullmäktige, där Runo Wiman för klubban med "järn"-hand såvida de icke någon stilla aftonstund utkämpa heta duster om postkontorets förflyttning.
Är det möjligen någon i läsekretsen som vet mera om signaturen Prosit, hör då gärna av er.