Vigselkontrakt
Några år tidigare, år 1861, finns också att läsa i tidningen om en annan vigsel, även den förrättad i Skellefteå, och med följande kontrakt:"Jag Olof Abrahamsson och jag Anna Magdalena Johansdotter hava med våra föräldrars bifall beslutat ingå äktenskap med varandra, men ej kunnat få laga lysning och vigsel av den orsak att jag Olof Abrahamsson ej kommunicerat i statskyrkoförsamlingen varför vi härmed skriftligen förbinda oss till äktenskap och vilja det med Guds hjälp obrottsligt hålla och efterleva.
Vi underskrivne föräldrar till dessa kontrahenter hafva givit bort bifall till deras äktenskap betygas tid och ort som ofvan. Johan Olofsson i Klutmark bomärke, A.C. Forslund i Häbbersfors. Närvarande vittnen Johan Eriksson, Johan Hägglund i Lund, Joakim Lundgren i Lund.
Detta offentliggjordes genom annons i Skellefteå-Tidning. 1876 fanns i riksdagen en motion om borgerlig vigsels införande. Riksdagsman Hjelm, folkskollärare i Skellefteå, gillade förslaget därför att det skulle lösa en del problem med separatisterna, vilka han betecknade som konservativt evangelisk-lutherska därför att det som skiljer dem från statskyrkan är att de inte erkänner nyare kyrko- och läroböcker.
1908 införs borgerlig vigsel i Sverige som ett alternativ till kyrklig.
I Piteå bildades 1858 Piteå Christeliga församling. 141 personer trädde då ur kyrkan. En av de första och mera kända medlemmarna i denna separatistförsamling var patron C A Hedqvist. Han angrep prästerna för att de härskade istället för att tjäna, klippte istället för att vårda, slaktade istället för att hela.
Tog avstånd
Separatisterna tog avstånd från kyrkans nya böcker och handlingar samt anmärkte på prästernas predikningar. Patron Hedqvist lät heller inte döpa sina båda söner i kyrkan, utan de fick separatistiska dop.Att det uppstod åtskilliga kontroverser mellan prästerna och separatisterna framgår med all tydlighet av tidningsreferaten. Inte minst då vad gäller vigslarna. Där prästerna i många fall tog till med hårda nypor mot de som inte följde kyrkans tro och lära. 1879 gick arbetskarlen Carl Gustaf Espelin hemmahörande i Piteå landsförsamling och fiskaredottern Emma Lovisa Berggren till kungs för att få gifta sig trots att Emma inte var konfirmerad. Båda visade sig vid prästförhör ha försvarlig kristendomskunskap. De fick det begärda tillståndet.
Två borgerliga vigslar förrättades 1885 i Pitholm sedan kontrahenterna vägrats vigsel på grund av att de inte tagit nattvarden. De var dock konfirmerade.
1898 konstaterades för övrigt i tidningen att statskyrkans egna kyrkvigslar var ovanliga. Den 2 oktober vigdes sjukvårdaren Olof Strandberg och sömmerskan Hilda Lundström från Piteå. Akten förrättades av pastor Nils Johan Nordberg. Norrbottens-Posten skriver: vigslar av detta slag är mycket sällsynta här i staden. De borde dock - så högtidliga och tilltalande som de är - mera allmänt komma i bruk.