Karolina Furtenbach är 47 år och uppväxt i Stockholm. Hennes föräldrar kommer från Arvidsjaur och för fyra år sedan tog hon steget och rullade in i skejtvärlden på allvar.
– Min moster Gerd Andersson bor i Piteå. Jag har tillbringat många skollov här och det var hon som förmedlade kontakten till sömmerskan som sydde min folkdräkt.
Över hela världen firas skateboarddagen "Go skateboarding day" på samma sätt den 21 juni och i år inföll den på midsommarafton. Syftet med den är att uppmärksamma sporten. Karolina skejtar i Högdalen på en av Sveriges största parker "Highvalley skatepark".
– Vi åkte och grillade under dagen. Under kvällen var vi cirka tio personer som cruisade genom Stockholm på våra brädor, säger hon.
Hon fick många reaktioner på sitt klädval.
– Alla tyckte såklart att dräkten var väldigt fin i färgerna och många frågade hur det kommer sig att jag bar en dräkt som kommer så långt norrifrån. Det blev en hel släkthistoria att berätta.
Hon tävlar inte. Däremot ser hon fördelen med att sporten blivit hela familjens gemensamma intresse. Hennes sambo Micke Valier, började skejta på -80 talet, och hennes två tonårsbarn har också samma kärlek till skateboarden.
– Min son som är 15 har fått åka med stora internationella skejtare i samband med tävlingar under fria åk. Vem får möjlighet att spela fotboll med Zlatan? Det är fantastiskt. Alla hjälper och stöttar varandra oavsett om man är nybörjare eller elitåkare, säger hon.
Karolina Furtenbach tycker att Sveriges skateboardförbund är duktiga på att lyfta fram kvinnor inom sporten.
– De driver frågor om deltagande på lika villkor och i min förening har vi haft "tjejskejt" några dagar i veckan, för att stärka självkänslan hos tjejer och låta dem våga ta plats, säger hon.
Många andra idrotter bygger på träningar och matcher på utsatt tid, något som kan skapa press på utövaren. Hon älskar kravlösheten i skejtandet men tycker att det saknas hallar för inomhusträning över hela landet
– Speciellt i Norrbotten där vinterhalvåret är långt och man har sämre möjligheter till träning, säger Karolina Furtenbach.
Hon beskriver känslan när hon ställer sig på brädan, gör en "drop" och rullar ner, som frihet.
– Man känner vinden i håret och solen mot kinden även om man har hjälmen på sig, säger hon.