Mitt bland husvagnar och tält står kyrkan. Lätt att hitta och se och det passar diakonen Stig-Roland Carlzon (bilden) utmärkt. Han har varit föreståndare för kyrkan i 15 av de 20 år kyrkan har funnits.
– Vi är som en utlandskyrka. Det är hit man kommer när man kommer hem, säger han som vill ha en kyrka dit alla är välkomna hur än man ser ut och vem man än är.
Låg tröskel och högt i takt och utan alkoholtest i dörren.
– Man kan komma i shorts direkt från stranden och här bryr sig ingen om man tagit ett glas vin. Vi vill att alla ska känna sig välkomna.
Bröllop
Hit kommer människor för att ta en fika, äta goda våfflor för en billig penning, läsa tidningen eller låna en bok.
– En del passar på att prata. Det är nog lättare att lätta sitt hjärta för mig, en man som man inte träffar något mer. Men oj vad jag skulle vilja att de ringde eller skickade ett vykort och berättade vad som hände sen.
I sommar är två bröllop inplanerade. Alldeles lagom många tycker Stig-Roland Carlzon.
– Vi har aldrig marknadsfört kyrkan som en vigselkyrka. Jag tror att om man har för många vigslar så kan alla andra skrämmas bort av finklädda människor. Hit ska man ju kunna komma direkt från stranden i shorts och med sandiga ungar.
Klockan ringer
Kyrkan har en klocka och i den ringer man alltid i några minuter innan aktivitet, som en påminnelse.
Förutom gudstjänster två gånger i veckan bjuds det på kultur i form att föreläsningar och musikunderhållning.
Än är det lugnt i kyrkan och på campingen. Sommarsäsongen har inte riktigt kommit igång.
– Men jag ser fram emot sommaren, vi har öppet i sex veckor. Ingen dag är den andra lik. Många roliga händelser brukar det bli, men även tråkiga som dödsfall eller att någon faller igenom och börjar missbruka igen.
Minnesvärt
Under årens lopp har många minnesvärda händelser inträffat. När vi pratar kommer Carlzon att tänka på en som hände första sommaren han var föreståndare.
– Det var kvällsandakt utan andra människor än vi som jobbade. Plötsligt kommer en man inspringande i shorts och bar överkropp. ”Inte visste jag att det fanns en kyrka här”, sa han och satte sig ner. Han hade kommit i bråk med en kompis och hällt tändväska på honom och hade just tänkt tända på när han kom på andra tankar på grund av kyrkklockan. Han besinnade sig som tur var.
Som diakon är han nästan som en socialarbetare.
– Jag ska finnas här för dem som har det svårt.