Årets måsjakt i Ringiusviken går betydligt bättre än förra året och är mycket tystare. Ett knäppande ljud är allt som hörs när Markus Lundberg avlossar ett skott.
– Vi använder tyst ammunition i kombination med ljuddämpare som vi har specialtillstånd för. Ljudet som blir är mer som ett knäppande än en knall och måsarna reagerar knappt, säger Christer Jonsson, jaktledare.
Man har lärt sig en del från förra årets jakt när man sköt med hagel och ett skott fick hela kolonin att lyfta mot skyn, där de låg och cirklade högt upp i luften. Fjolårets sammanlagda resultat blev ett 15-tal fällda måsar. I år fäller man omkring 15 måsar vid varje jakttillfälle. Att jaga med ett finkalibrigt vapen ställer dock högre krav på pricksäkerheten, något som inte verkar vara något större problem för Markus Lundberg, som jagat i större delen av sitt liv.
– Den här typen av ammunition är väldigt känslig. Kommer det lite tjockt gräs emellan kan det innebära att kulan viker av och missar målet, säger Markus Lundberg.
Under måndagsmorgonens jakt var dock förhållandena snudd på perfekta. Solen sken och det var närapå vindstilla.
– En sådan här dag blir det träff på vartannat skott. Vid blåst och sämre sikt kan det behövas fem skott för att få en mås, säger han.
Om någon vecka börjar äggen kläckas och då avbryts jakten. Innan dess ska man ha hunnit picka ägg, något man börjar med i dagarna. Att picka ägg innebär att det görs ett litet hål i ägget som får ligga kvar i boet. Någon fågelunge kläcks inte men måsen kommer att fortsätta ruva.
– Det är bättre att göra så än att ta äggen ur boet för då kan måshonan lägga nya, säger Christer Jonsson.
Efter en timmes morgonjakt var det dags för Markus Lundberg att åka iväg till sitt vanliga jobb, för att sedan återkomma till Ringiusviken för kvällsjakt.
De skjutna måsarna samlades in från en kajak.
– Ryktet har gått om att vi skjuter måsar och det är många som hör av sig som vill ha dem som apportfåglar för sina hundar.
Att jakten är tyst bevisas av ett möte med en fotograf, som en morgon kom ner till Ringiusviken för att fota ett häckande svanpar.
– Jag låg vid några buskar och sköt när fotografen kom klivande. Han varken såg eller hörde mig men blev jätterädd när jag vände mig och tittade upp på honom. Då stod han nästan på mig, säger Markus Lundberg och ler stort.