I många år har Kurt Danielsson, som bor ungefär en kilometer från avfallsanläggning haft åsikter kring hur anläggningen sköts. Han har varit rädd för att gifter ska hamna i dricksvattenbrunnar.
Turerna har varit många och långa och PT har skrivit om detta tidigare. Han och Pireva har stött och blött frågorna under lång tid och det har varit möten och skiftlig brevväxling.
Kurt Danielsson ger sig inte i vissa frågor. Det handlar om "lutkällan" som han valt att kalla ett markområde utanför deponin som började användas 1976.
– Kraven i dag är ju högre än på 70-talet då den gjordes. 2008 gjorde vi sluttäckning enligt gällande EU-regler. Nu ska vi göra en andra etapp på ett område på två hektar, säger Annika Fors, chef över Pirevas kund- och miljöavdelning.
Skog
Området vetter mot Danielssons håll och det är där han vill att skog ska planteras.
– Jo jag vill att den ska beskogas så att fotosyntesen får verka renande.
Någon skog blir det inte enligt Annika Fors.
– Vi täcker enligt den lag som finns. Vi kommer att spruta ut frön så det växer grönt där för att det inte ska erodera. Vi vill inte ha rötter som kan växa ner och penetrera deponin.
Hon menar att det gjort allt för att göra deponin säker, använt "hängslen och livrem" .
– Det finns ingen anledning att oroa sig.
Onödig väg
En annan sak som Danielsson inte tycker om är vägen som byggts till området han kallar lutkällan.
– Innan denna onödiga väg kunde jag ta prover där, men inte längre. Nä, nu finns en väg där som inte behövts på femtio år.
Annika Fors håller inte med.
– De prover som behövs går att ta. Vägen är i slutet på konstruktionen och fungerar som mothåll för att inte materialet ska skjuta iväg och för att få framkomlighet.