Den stora fotbollsturneringen Piteå Summer Games närmar sig och en förutsättning för att den ska bli verklighet är den stora arbetsinsats som görs av alla fotbollsföräldrar.
– Men situationen ser inte likadan ut för alla föräldrar, alla har inte förutsättningarna för att låta sitt barn hålla på med idrott, säger Carolina Lidman.
Efter att ha bott många år utomlands kom hon tillbaka till Piteå igen för några år sedan och nätverket här är litet. Hon studerar på distans och är ensamstående mamma till fyra barn – 14-årige sonen spelar fotboll i PIF och elvaåriga dottern i MSSK. Hon har även tvillingar på 3,5 år.
Sonen har haft ett uppehåll och började spela i PIF igen efter att arbetspassen delats ut till föräldrarna. Det arbetspass som ska göras för dotterns räkning har hon lyckats sälja för 600 kronor.
– Jag har bara hjälp med barnpassning om det är i absoluta nödfall och det bedömer jag inte att det här är, så då får jag ta den ekonomiska smällen, säger Carolina.
Känner du att det finns någon förståelse från idrottsföreningarna?
– Ja, absolut, när jag förklarade min situation för de ansvariga inom PIF så behövde jag inte göra ett pass för sonens räkning. Dottern har ju spelat i samma lag i MSSK sedan 2015. Både föreningen och föräldrarna är helt underbara. men man känner sig som en konstant börda för resten av laget. Det är psykiskt tufft, men man får öppna upp och förklara hur man har det.
Hon räknade ut att bara utrustningen för dottern kostade 2 500 – 3 000 kronor den här säsongen.
– Egentligen är det hela paketet som blir för övermäktigt, säger Carolina och syftar på medlemsavgifter och träningsavgifter, försäljningar till lagkassan och försäljningar till klubben. Kläder, skydd, fotbollsskor och så alla arbetsinsatser.
Behöver Piteå Summer Games och föreningarna tänka om när det gäller arbetspassen?
– Jag tänker att de skulle kunna ställa frågan till föräldrarna: "Har ni några idéer på hur det skulle kunna gå att lösa", istället för att bara dela ut passen. Jag har själv inga förslag, men det finns många andra kloka föräldrar som kanske har det.
Dottern Iris trixar på med sin boll och kommer och sitter med en stund.
– När vi ska sälja fika på seriematcher, då brukar jag hjälpa mamma att baka, säger hon.
– Jag tror inte jag är ensam om att ha det så här, många föräldrar går på knäna för att orka med all krav. De som inte har kommit dit ännu, de springer i ekorrhjulet, säger Carolina.