Tvättrådslappen bästa leksaken
Gasar upp min bil "Lillkillen" så gott det går. Han är äggskalsfärgad, fyrväxlad och sådär liten att han är superlätt att parkera. Plötsligt börjar mitt ömt omhuldade fordon leva om. Mycket. Och skaka. Grusögon och frusenhet försvinner tack vare adrenalin och jag våldvrider ratten åt vänster resten av hemfärden för att bilen ska hålla sig i rätt körbana.
Att låna pengar till en säker bil är tråk-tråkigt, men att ratta en darrande, fyrväxlad kärra totalt befriad från krockkuddar är ett hån mot resten av familjen. Som man faktiskt har ett ansvar gentemot.
På samma tråkigt-men-nödvändigt-tema har vi handlat i veckan. Siri har vuxit ur sitt lånade babyskydd till bilen, så nu sitter en skinande ny bilbarnstol monterad i baksätet på Peggan.
Bäst-i-test och dyr och enligt försäljaren en miljard gånger bättre än babyskydden, som han kallar för katapultstolar.
När Siri provsitter den nymonterade stolen bländar hård vårsol och försäljaren menar att vi måste ha solskydd på fönstren. Jaha, ja det är klart att vi måste. Har för mig att vi fick några gratis en gång, men får genast slå dem ur hågen när det visar sig att de har lösa sugproppar.
Nu när lilla astronauten sitter upp i bilen når hon plopparna och kan sätta dem i halsen.
Och om ett tag bör vi införskaffa ett skydd för att skona ryggstödet i bilen från smutsiga barnkängor.
Å, jag blir tokig på allt "nödvändigt" och då är vi långt ifrån speciella blöjhinkar, badtermometrar och flasksteriliserare.
Det är inte bara i bilen det händer saker. Grejorna invaderar vårt hem, trots att Siri är i stadiet när en visp är lika kul som vilken bitring eller skallra som helst. Den enda leksaken jag inhandlat, pedagogisk och dyr, greppar hon glatt för att koncentrerat börja leka med tvättrådslappen. Standardformulär 1A: klipp inte bort tvättlappen från nallebjörnen! Det finns till och med en storsäljande snuttefilt kantad med olika lappar att köpa.
Pratar med en kompis som berättar att när hon var bebis gnussade hon sönder en tvättrådslapp på nolltid. Hennes mamma fick be grannarna klippa loss sina lappar och ge henne så hon kunde sy fast nya på nallen.
När jag ändå är i farten spanar jag efter en gåstol på nätet. Att hänga ut på Blocket har blivit betydligt mer intressant sedan jag blev Sirimamma. Gåstolar verkar vara hårdvaluta, men till slut köper vi en för tvåhundra som blinkar och låter. Det är nog bara hunden som inte uppskattar nykomlingen.
En mamma på öppna förskolan säger att innan hon fick barn hade hon inställningen "köpa så lite som möjligt". Nu säger hon att hon köper vad som helst som ger henne tio minuters lugn och ro.
Men jag vägrar hålla med. Vill inte bli sådan.
Vill inte heller ta in vad jag ser på altanen i närheten. Vill inte. Vill inte. Vill inte se siluetten av en gravid kvinna med glödande cigarett i handen.
Vill inte förstå hur man kan röka in - eller kanske röka ut - en mjukkindad, klokögd och faktiskt helt värnlös liten människa.
Då är bilbarnstolar, blöjhinkar och gåstolar en världslig sak.
Så jobbar vi med nyheter