- Vi visste ingenting om Piteå, och hade säkert aldrig kommit hit om det inte varit för utbildningen.
Sanna och Lania gick i samma klass på gymnasiet, något som givetvis gjorde beslutet att packa ihop och flytta 90 mil enklare.
- Jag hade typ varit i Gävle tidigare. Nej nu överdrev jag, skämtar Sanna.
Det första intrycket brukar vara det som består, säger man. För tjejerna var det, som för så många andra, att Piteå luktar illa. Och att det var vatten överallt. Det första de gjorde var att gå ner och sätta sig i Södra hamn och titta ut över sin nya hemstad.
- Jag måste säga att jag blev positivt överraskad av centrum, det fanns ju faktiskt affärer, säger Lania.
En egen bubbla
Bor gör de på Ankarsskatan, som de beskriver som sin egna lilla bubbla. Det är ett helt annat liv man lever, nästan alla vänner på en radie av 30 meter. Ett liv som Sanna och Lania vande sig vid snabbt.Såklart har även de märkt att utbudet av till exempel konserter och uteställen inte är lika digert i Piteå som i Stockholm.
- Fast det är skönt att komma bort från storstan. Synd bara att vi måste ta en taxi varje gång vi har varit nere och storhandlat i stan, säger Sanna.
De berättar att när alla kommer från olika ställen så är folk nästan desperata efter nya vänner och man får många nya vänner. I Lanias och Sannas klass går inga Pitebor, och de säger att de knappt stött på en enda.
Att det är någon skillnad på att folk kommer fram och pratar här och i Stockholm, tror de inte. Det har nog mer med att vi är svenskar att göra. Fast en sak har de märkt:
- Alla tanter hälsar på en här!
Vackrast i maj
På frågan vad de tycker om vintern får vi först ett "fy fan" till svar men sen kommer det fram att Sanna gillar snön och inte har något större problem med kylan.- Fast man är inte så bra på det här med vinterkläder. Jag går i Converse-skor hela vintern, vilket inte är så lämpligt i 30 minusgrader, säger Lania.
- Fast som vackrast är det i slutet av maj, det ständiga ljuset är fascinerande.
De tre år de har kvar ser de inte som jobbiga, fast att stanna kvar här sedan tror de inte på. Kanske komma tillbaka för nostalgins skull.
Massor av roliga saker de minns från sin tid i Piteå dyker upp. Hur de badat i fontäner, sprungit runt rondeller på väg hem och umgänge med vänner. Man börjar förstå hur två stockholmare hamnade här.