Två minuters total skräckupplevelse

Det är svettigt, det är olidligt varmt. Ändå vill jag inte kliva upp, ligger kvar och vänder och vrider mig på madrassen som är alldeles för hård. Plötsligt börjar fruktansvärt jobbig musik att spelas från en högtalare intill. Det är ju samba. Hurtfrisk, jobbigt sambamusik alldeles för högt och alldeles för tidigt på morgonen.
Eller tja, tidigt och tidigt. Klockan är strax efter tio på morgonen, men ändå: Man har ju semester!

Det är där någonstans jag inser det: Just det, vi har ju semester och vi är på Ramsvik! Kravlar ner från den branta trappen på loftet, öppnar upp glasdörrarna och kliver rakt ut i det underbara vykort som finns utanför vår stuga.
"Godmorgon, godmorgon och välkomna till en ny dag här på Ramsvik", hörs det i högtalarna och sedan börjar den käcka killen att berätta om allt annat kul som händer på campingen under veckan.
Och det är inte lite kul, det är räkfrossa, grillkväll, barn- och ungdomsdisco, krabbrace, tipspromenad, båtturer, fisketurer, sälsafari och underhållning i restaurangen.

Under en veckas tid lever vi äkta campingliv, känner oss ungefär som på semester i Sällskapsresan-filmerna. Vi äter räkfrossa två gånger, tar båten ut till Smögen för att shoppa och kika på flashiga båtar och bratz, myser i Grebbestad, solar på klipporna i Hunnebostrand, fiskar krabbor så det snart inte finns några krabbor kvar. Spelar kort, spelar minigolf, badar och trampar trampbåt.
Lika kul, vackert, mysigt och exotiskt som Västkusten är - lika dyrt är det också.
Här drar sig inte en restaurangägare för att ta 83 kronor för en Vesuvio (utan dricka förstås).Duschen i servicehuset på campingen går på fyra kronor för två minuter.
"Jaha, då gick den budgeten åt pipan ...", utbrister våra vänner (föräldrar till snart tonåring tjej och lite yngre syster)

Det är dock de dyra priserna till trots, med sorg i hjärtat vi lämnar idyllen i Ramsvik för betongen och stressen inne i Göteborg.
Barnens stora mål är dock Liseberg!
"Man kan inte säga att man varit på Liseberg om man inte åkt Balder", påpekar våra vänners blivande tonårsdotter.
"Jaha, jamen då är jag med och åker då", menar jag sturskt och hakar på ett gäng som ska våga sig på denna mardrömsliknande berg- och dal-bana (Nordens största).
Jag börjar skrika redan på den långsamma resan uppåt (det är så gruvligt högt), sedan går det utför och då fortsätter jag att skrika konstant i två minuter tillsammans med maken som sitter bredvid. Snacka om en riktig skräckupplevelse!

Tillbaka i stugan i Mölndal igen är jag fortfarande illamående, dock inte grabbarna som är hur lyckliga som helst. I morgon bär det av mot Dalarna!