- Jag ska bli hockeyspelare när jag blir stor, tillstår Martin.
- Tjejtjusare ska jag bli, säger Viktor och brister ut i ett jättefniss.
De luttrade unga föräldrarna Matilda och Claes sitter still och bara ler.
Tonåringarna fortsatte att träffas, och höll ihop även under första gymnasieåret på Strömbackaskolan där de båda gick omvårdnadsprogrammet.
Men det var också då som livet drastiskt skulle komma att förändras.
Matilda blev gravid.
Torsdagen den 23 augusti 2001 kom dom.
Martin lyftes ut först via ett kejsarsnitt. En minut senare var det Viktors tur att ge hals i förlossningsrummet på Piteå BB.
- Det var verkligen omtumlande. Man var ju bara själv ett barn, när man fick axla papparollen, till två småttingar dessutom, med allt vad det innebar av ansvar, säger Claes.
Det var turbulent. Det var omvälvande, händelserikt men också glädjefyllt.
Tonåringarna bodde på varsitt håll, fem kilometer från varandra.
Räddningsplankan kom att bli far- och morföräldrarna.
Matilda tvingades initialt ta ett sabbatsår från gymnasiestudierna.
Claes fortsatte plugga.
- Jag förde över pappalediga dagar till min och Matildas mamma. Det var möjligt genom en ny lag.
Farmor och mormor blev alltså - pappalediga!
Claes och Matilda har blivit 23. De lever inte längre tillsammans, som de förvisso bara gjort under en kortare period.
- Vi har delad vårdnad, och har Martin och Viktor varannan vecka. Men vi har förblivit väldigt goda vänner, och omsorgen om barnen kan knappast fungera bättre än vad den gör, menar Matilda, som bor i lägenhet i Öjebyn.
Clas sammanbor med Sofia i en trerummare mitt i stan och arbetar som sjuksköterska på Piteå älvdals sjukhus.
- Först nu har man uppnått en ålder när man normalt börjar fundera på föräldraskap. Och då har man alltså tvillingpojkar som fyller sju i augusti, kommenterar Claes.
- Efterhand blev ju omsorgen om Martin och Viktor rutinmässig. Det händer att folk säger "åh, vad ni gjort det bra", men vi hade ju inga val och har inte agerat bättre eller annorlunda än vad andra skulle ha gjort, menar Matilda.
Tvillingarna är utseendemässigt lika varandra, men det har aldrig klarlagts ifall de är enäggstvillingar.
Till sinnet är de högst olika med Martin som den lugna, eftertänksamma och Viktor som teaterapan.
- De går i förskolan, nollan, på Björklunda i Öjebyn. Det känns märkligt ibland när man kallas på utvecklingsamtal för barnen, något som man alldeles nyss själv medverkade i som elev, förklarar Matilda.
- Det allmänna kroglivet har man väl ändå hunnit med, säger han.
- Normala ungdomsproblem som kompisarna ibland berättade om har man ibland haft svårt att förlika sig med. Sånt som beskrivits som stort och hemskt har omsänder känts väldigt futtigt i jämförelse med ens egen vardag. "Väx upp för sjutton" vet jag att jag tänkt många gånger, säger Matilda.
Sedan är det dags för de yvigt krumbuktande tvillingpojkarna att lämna vardagsrumssoffan. Myrorna i brallorna ska förflyttas till en innebandytillställning i Sjulnäs.
- Både jag och Viktor är backar, säger Martin.
- Vi gör många mål, förklarar Viktor, innan han lägger sig raklång på en skateboardbräda och rullar iväg in mot köket.