Barnläkaren Emma Segerlund och diabetessköterskan Anki Bohman från Sunderby sjukhus besökte Strömgården i Piteå för att berätta hur tonårstiden påverkar unga med diabetes.
Vandringen mot vuxenlivet kan vara tufft och för barn med diabetes kan det bli ännu mer jobbigt.
– Det händer saker i kroppen som gör att blodsockret svänger. Det blir mycket känslor upp och ned, säger Emma Segerlund.
Vissa barn kan även känna att de vill gömma undan blodsockermätaren, sprutorna eller insulinpumpen. Därför är det viktigt för barnet att acceptera att man inte är som alla andra – men samtidigt känna att man lever ett normalt liv.
– Man vill vara som alla andra, och det är inte så lätt man man tar fem till sju sprutor per dag och mellan fem och tio prover per dag, säger Anki Bohman.
Tonårstiden påverkar inte bara barnen – även föräldrarna kan känna en oro när sina barn vill börja frigöra sig och ta större ansvar.
– Man måste man våga ge dem frihet. Sedan ska man hela tiden vara ett stöd bakom, säger Anki Bohman.
Tolvåriga Josefine Loos från Norrfjärden, är en av 150 barn i Norrbotten som har typ 1-diabetes. Hon berättar att det var tufft när hon fick diagnosen för 2,5 år sedan.
– Jag hatade sprutor så det var jobbigt i början. Men man lär sig mer och mer och nu behöver jag inte någon hjälp, säger hon.
I dag har Josefine Loos en insulinpump på armen som underlättar mycket. Men även om hon slipper sprutorna gör sig sjukdomen lätt påmind.
– Om man har varit ledsen eller har sprungit kan man bli låg. Känslorna påverkar mycket och man måste ha koll hela tiden.