*** Se alla Gunnar Westergrens bilder i bildspelet här ovan ***
.
21.15
Det är söndag den 9 juni. Kvällssolen lyser över lastbilarna med de karaktäristiska cirkusvagnarna när de rullar in i Piteå. Som en samspelt orkester kör ekipaget in på Noliaområdet och parkerar i ett cirkelformat mönster.
Efter att vattnet kopplats på och det egna elverket dragits igång är det kväll för det femtiotalet personer som jobbar med cirkus Brazil Jack. De kommer direkt från en eftermiddagsföreställning i Sjungande dalen.
.
07.57
Måndag den 10 juni. Cirkusdirektören Trolle Rhodin flyttar några kablar från en traktor som kör i närheten.
Crocs på fötterna och en stor gäspning.
Sedan hälsar han med en kram och bjuder på kaffe i cirkusvagnen som tillhör hans föräldrar. De följer fortfarande med på turnén, även om de inte längre är aktiva i föreställningen.
.
Brazil Jack är en av världens äldsta cirkusar med en historia som sträcker sig tillbaka till 1899. Då startade Carl Rhodin, mer känd som Brazil Jack, cirkusen som ännu bär hans namn.
Det är alltså Trolles farfars far som gjorde drömmen om en magisk värld till verklighet.
Själv är Trolle född in i cirkusvärlden. När det var dags att börja skolan stannade han hemma under vardagarna, men när fredagen kom satte han sig på tåget och åkte dit cirkusen fanns.
.
Genom att leka med artisternas barn lärde han sig tidigt att kommunicera på olika språk.
– Under en dag använder jag nog sju av de nio språk jag kan, svenskan allra minst, säger Trolle och berättar att cirkussällskapet består av människor från tolv länder och fyra kontinenter.
– Som Sveriges nationalcirkus vill vi visa upp en del av den internationella scenen och i manegen får man se olika delar av världen tillsammans. Vi tar även vårt ansvar geografiskt och kommer till publiken, istället för att publiken ska komma till oss, säger Trolle.
.
Under den halvårslånga turnén uppträder artisterna med tvåhundra föreställningar i hundrafemtio städer.
Från och med fjolårets föreställningar medverkar inga djur.
– Ända sedan jag tog över för åtta år sedan har jag funderat på att göra föreställningen djurfri. Det är ett beslut som har grott länge, men jag bestämde mig faktiskt över en natt. De sista åren hade vi bara hästar, det har fått ta sin tid att fasa ut djuren, säger Trolle.
.
Men det blir inte mindre jobb utan djur på turnén, däremot verkar publiken ha hittat tillbaka i större utsträckning.
– Utan djur behöver vi fler artister som ska ha lön och det kostar mer än hö, halm och spån. Jobbmässigt är det inte mindre att göra heller, bara annorlunda, säger Trolle som tycker att cirkusen har fått en annan chans att visa vad de är kapabla till.
Utan djur får artisterna chans att glänsa i strålkastarljuset ännu mer.
Gummimannen George Faining från Ghana är ett exempel. Och franska lindansaren Maud Florees Gruss, som tillhör sjätte generationen i den berömda franska Gruss-familjen ett annat.
– Vi försöker inte följa med i tiden, utan istället ligga ett steg före samtidigt som vi tar tillbaka gamla cirkustraditioner som gummimannen och den levande kanonkulan. Publiken ska få vad de förväntar sig – och vad de inte har en aning om att de vill ha!
.
08.49
När Trolle kliver ut ur vagnen strax innan nio sitter några medarbetare i solen och väntar på att börja bygga upp området inför kvällens föreställning.
Vinden friskar i när det tolv år gamla tältet ska resas, men gruppen är van vid olika väderförhållanden och på tre timmar är allt klart.
Till nästa år kommer ett helt nytt cirkustält att få se stora delar av Sverige.
– Vi som jobbar här är inte medarbetare. Vi är familj. Här går vi inte till jobbet, utan är tillsammans hela tiden och kommer nära på ett annat sätt. Det blir som en bubbla och jag brukar säga att vi lever i en drömvärld där allt är möjligt – och så finns den riktiga världen där ute.
Själv har Trolle varit uppe tidigt.
– Jag är ingen boss som står och pekar vad andra ska göra. Jag ser mig som en ledare. Jag är vaken före alla andra och lägger mig sist. Jag äter när de andra fått mat och är med och bygger tältet.
Han vänder upp sina gråsvarta handflator.
Ingrodd smuts som inte går att tvätta bort med tvål och vatten.
.
12.00
Cirkustältet står klart för kvällens föreställning och nu väntar några timmars fritid. Många tar det lugnt, eller passar på att nyttja vagnarna som rymmer gym, tvättstuga och kök.
Flera månaders planering och repetitioner finns bakom de två timmarna av uppträdande som ligger framför artisterna.
Cirkusen har bland annat jobbat tillsammans med en sminkdesigner från Italien och en ljusdesigner från Frankrike för att ta fram och förstärka den genuina cirkusmagin in i minsta detalj.
– Som konstnär och artist går min hjärna i ett. Jag skapar hela tiden och kan ha svårt att somna. Det här är en livsstil, inte ett jobb, säger Trolle som under vinterhalvåret reser runt för att hitta nya artister.
Han regisserar också olika föreställningar inom cirkus, teater och scenkonst i Frankrike och Holland.
.
17.50
Föreställningen närmar sig och det är dags att göra sig klar.
De dammiga jeansen byts ut mot cirkusdirektörens rikligt dekorerade frack.
Trolle går en runda för att kolla att allt är på plats och att alla är beredda. Han gör en sista säkerhetskontroll innan det är dags att köra.
För egen del är han inte nervös.
– Men inför vissa avancerade trick är jag på helspänn. Vi har övat länge och det sitter i ryggmärgen men går det fel blir konsekvenserna allvarliga.
.
18.19
Cirkustältet är fullsatt. Tusen personer sitter bänkade för att ta del av en sagovärld fylld av blinkande lampor, doften av popcorn och ett cirkustak som ser ut som en stjärnhimmel. I manegen lockar en clown från Sydafrika till skratt medan ett kubanskt akrobatkompani får publiken att hålla andan.
Själv tar Trolle sällan plats i manegen. Istället guidar han några eftersläntrare till lediga platser, säljer popcorn i pausen, styr en del av säkerhetsarbetet, ger signaler till musikerna och är med och passar brinnande ringar och flygande akrobater.
.
20.29
De sista personerna lämnar området. Vinden friskar i och regnet letar sig in bland master och vinschar. När publiken är ute ur tältet ger Trolle en signal. Det är dags att riva och resa vidare. Cirkusdirektörens kostym är redan av. Han har bytt om bakom scenen för att snabbt vara på plats som en del i arbetslaget.
Tre kvart senare är cirkusmagin nerpackad i lastbilarnas utrymmen på väg till nästa stad.
– För mig har Brazil Jack en själ. Det är inget du ser, men den finns där och du känner det under föreställningen. Men det tar inte slut efter applåderna. En del av magin följer med dig hem i bakfickan och gör att du längtar efter att vi ska komma tillbaka.