Mitt i all debatt om de bespottade trängselavgifterna i Stockholm lanserades i Piteå en tanke om att införa trivselavgifter, för att locka bilburna besökare in till stan.
Uppgifterna i PT för snart ett år sedan väckte stort uppseende. Bland annat hakade kvällstidningarna på med stort uppslagna artiklar om en banbrytande visionen.
PR-succen var given.
Men därefter tog allt stopp.
Registrering
- Tanken byggde på att sätta upp ett antal kameraövervakade stationer vid de stora infarterna till Piteå, där bilburna trafikanter frivilligt fick passera för att fotoregistreras och i slutändan få någon typ av uppmuntrande belöning som tack efter ett visst antal besök, förklarade en av idegivarna, Jan Sandlund, garvare på orten och representant hos Företagarna.- I grunden handlade det om att försöka bjuda folk ett bra bemötande, tala om att de var välkomna till Piteå. Morot istället för piska, resonerade Sandlund.
- Det hade kunnat bli en fantastiskt bra PR-grej för kommunen, men tyvärr kom vi aldrig vidare.
Inte som tänkt
Någon utvecklad handling eller ansökan om tillstånd för trivselavgifter blev aldrig inskickad till länsstyrelsen i Luleå.- Jag känner igen frågan men vi fick aldrig någon ansökan, konstaterar Inger Fältros-Lundgren, jurist vid länsstyrelsen.
- Trivselavgifter hade kunnat profilera Piteå som en trevlig och tillmötesgående stad. Men av olika anledningar vart det inte riktigt som vi hade tänkt, förklarar PR-konsult Tomas Riklund som var med om att sjösätta planen.
Orsakerna till att Stockholm begåvades med trängselavgifter var ett försök i att begränsa trafikbilden, slå ett slag för samåkning, vurma kollektivtrafiken och på sikt bädda för en bättre miljö.