De flesta växter verkar stortrivas i hennes omsorg på den soliga tomten i den oas hon har skapat på sin gård. Lena Burman driver upp sina perenna växter, buskar och träd från frön.
Intresset för blommor väcktes redan i unga år.
– Jag plockade ofta vilda blommor som barn och tog hem, det var väl kanske inte alltid så populärt, berättar hon.
Egen visningsträdgård och större odlingar har Lena haft, men sedan åtta år tillbaka hyr hon ett litet hus där en ny mindre oas har växt fram under hennes gröna fingrar.
– Här fanns ingenting. Jag började gräva en liten plantering men den utökades snabbt. Vår hyresvärd låter oss som bor i området odla vårt intresse, det känns fint.
Nästan allt som finns omkring hennes röda trähus har hon drivit upp själv. Långsamt och tålmodigt har hon sett det växa sig större. Kring trettiotalet nya frösorter, de flesta inte prövade sen tidigare, beställer Lena i november varje år.
– Jag sår in dem direkt och sätter ut dem. Där får de stå och bråkas av väder och vind, så de härdas och blir tåliga för vårt klimat.
Hon tycker om att gräva i jorden när all snö smält bort och se vad som överlevt. Små frön som planterats och sedan växer och gror, är något som gör henne lycklig.
– Trädgård tar tid, det är mer än ett heltidsjobb, man får rensa ogräs och sköta om sina plantor med kärlek.
En del av plantorna säljer hon på växtmarknader i närområdet och några byts bort till andra trädgårdsvänner.
– Det ger mig energi och stimulans att jobba i trädgården. Det går inte att beskriva, det måste upplevas. Det är verkligen en stor tjusning, säger Lena Burman.
De två bägarlönnarna på framsidan av huset kastar hon gärna ett extra öga på.
– De är skuggperenner och lite svåra att få att växa. Dem är jag glad över att ha fått fram.