ROCK/BLUES/FOLK. Hur gör man en hyllningsplatta till en artist som trots en lång karriär inte skrivit någon låt? Fundera på det. På "Bra dagar" har man försökt lösa problemet genom att låta Tottas låtskrivare tolka sina egna låtar. Tyvärr känns det inte klockrent. Mina tankar går inte till Totta utan till Peter LeMarc, Mauro Scocco, Tomas Andersson Wij, Plura, eller någon av de andra namnkunniga artisterna som medverkar på skivan. Nu gör inte det så mycket. Skivan fungerar nämligen utmärkt, trots det. Självklart beroende på det högkvalitativa låtmaterialet och de duktiga artisterna. Men också på producenten Johan Lindströms sköna mixning av skivan och de dogmainspelningar han gjort med flera av artisterna, vilket bidrar till att ge skivan en välbehövlig dos av spontanitet och värme. När det gäller den rent känslomässiga kopplingen till Totta når den sin topp i det avslutande spåret när han själv tolkar Dylans "Farewell".
