resandejobbet och riskera att dö i trafiken? Ett jobb där du inte heller får mycket utlopp för ditt sociala intresse, du vill ju helst jobba med människor."
Sagt och gjort. Han berättade för arbetskamraterna på rörfirman i Gimo att han tänkte lämna resemontörsjobbet till midsommar det året.
Kalla handen
- Jag kontaktade först socialtjänsten och frågade om de hade behov av en resursperson inom äldreomsorgen. Jag erbjöd mig att bli någon form av besöksassistent, en person som besöker och sitter och pratar med ensamma äldre brukare. Sådant som vårdpersonalen inte har tid med. Men det blev kalla handen. Socialchefen svarade att det inte fanns behov av något sådant, berättar Torbjörn Lundgren när PT hälsar på i huset i Arnemark, som är hans föräldrahem. Här tillbringar han fritiden, annars är han sedan många år bosatt i Skönsmon i Sundsvall.Men Torbjörn Lundgren är inte den som ger sig i första taget, förstår vi. Så han gick vidare till barn- och utbildningsförvaltningen och föreslog att han skulle bli "skolmorfar" åt barn i förskola och skola. Han ville komma och besöka barnen, prata och sysselsätta sig med dem och kunna vara en manlig förebild för alla som inte har någon morfar/farfar eller pappa att umgås med.
På barn- och utbildning möttes Torbjörn av en helt annan och positiv inställning. Personalen och barnen i de förskolor och skolor som han besökte under en prövotid var förtjusta, säger han. Och snart visade det sig att det dessutom fanns många praktiska saker att fixa som ordinarie personal inte klarade av eller hann med att åtgärda. Det gällde så’nt som att byta lysrör i taket, sätta upp en hylla eller fixa till ett rangligt bord. Eller klippa gräs på sommaren respektive skotta snö på vintern.
- Det finns inga vaktmästare i de där små skolenheterna, de tjänsterna har man sparat in på, förklarar Torbjörn skolmorfar. Med hjälp av EU-pengar skräddarsyddes en tjänst åt Torbjörn. Det senaste året har han tjänstgjort på två mindre grundskolor och tre förskolor. Var han ska jobba det kommande året vet han ännu inte riktigt, men han har tackat ja till att arbeta i ett år till, trots att han ju egentligen är pensionär.
Stortrivs
- Jag jobbar ofta 10-11 timmar om dagen, men trivs till 200 procent. Det är alltid lika roligt att gå till jobbet och den ena dagen är inte den andra lik. I mitt förra jobb hände det någon enstaka gång att jag fick ett tack för något jag gjort, nu får jag tack flera gånger om dagen. Ibland är personalen så rent gudanådeligt tacksam. Jag känner verkligen att jag gör nytta.Torbjörn Lundgren är övertygad om att det finns behov av en skolmorfar även i Piteå. Det är ett passande jobb för den som är arbetslös. Men för att komma i fråga bör man naturligtvis tycka om barn, ha livserfarenhet, inte ha tummen mitt i handen och kunna bjuda på sig själv, sammanfattar Torbjörn skolmorfar.