Det var Nova Mattsson som först började dra i trådarna för att innan studenten få göra praktik på Island. Hon har vuxit upp med Islandshästar och hemma i Kiruna brukar hon jobba i ett stall som håller dem.
– Sen åkte jag till Island i höstas. Då blev jag kär i stället, säger Nova Mattsson.
Men Grans naturbruksgymnasium, där tjejerna går inriktning häst, ville inte skicka iväg henne ensam.
Agnes Westerberg har ganska nyligen fått upp ögonen för Islandshästarna. Hon nappade direkt när hon fick frågan om att följa med.
– Jag har jobbat med Islandshästar på ett stall i södra Sverige i över fem månader och har blivit mer och mer intresserad av den isländska kulturen, säger Agnes.
Skolan är ansluten till Erasmus+, EU-programmet som möjliggör utbildningssamarbeten mellan EU-länder. På så sätt erbjuds eleverna alltid att göra praktik utomlands – men Nova och Agnes blir de första på femton år som åker från Gran till Island.
– De flesta kanske åker till Nederländerna eller Belgien eller så, för där har skolan lite fasta platser. Men de har inte ett etablerat samarbete med någon på Island. Så det har varit lite speciellt för då har vi varit tvungna att själva hitta vår praktikplats, berättar Agnes.
En inte helt lätt uppgift. Gården Nova ville till kunde bara ta emot en person och tjejerna fick leta vidare. De hittade en som hade plats för dem båda – men fick återbud i nästan sista sekund.
– Det var bara två veckor sedan. Och vi åker liksom nästa vecka, säger Nova.
Resan till Island var redan bokad och klar. Det blev en sömnlös natt, men de lyckades trots kort varsel hitta en ny plats.
– Men det är väldigt sällan folk tackar nej till gratis arbetskraft. Det handlade egentligen bara om hur mycket vilja vi hade – och vi hade ju all vilja, säger Agnes.
Hästarna betyder oerhört mycket för dem båda och intresset har funnits med dem länge. Som många småsyskon såg Agnes upp till sina äldre systrar.
– De har alltid varit mina största idoler. Sen när det byggdes upp en ridskola där jag bor så frågade mamma, lite motvilligt eftersom det är en dyr sport, om jag också ville börja rida. Då var jag tio. Jag har aldrig lagt av utan intresset har bara ökat hela tiden, säger hon.
För Nova blev ridningen, och särskilt Islandshästarna, en räddning.
– Jag hade en period då jag mådde väldigt dåligt och då tvingade min mamma mig att börja med en sport. Jag hade ridit när jag var liten så jag sa "jaja, sätt mig på ridning då" – för jag visste att det ändå inte var någon chans att ta sig in på en ridskola. Men så fick jag en plats på ett stall veckan efter. Det hjälpte mig jättemycket. När jag var 15 flyttade jag från Kiruna för att börja här på Grans, berättar hon.
Nu går de sin sista termin på skolan och under sportlovet bär det alltså iväg till Island, där de stannar i en månad. En spännande resa. Klimatet är speciellt, hästarna är speciella – och hästhållningen likaså.
– De har en betydligt mer naturlig hästhållning. De går på oändligt stora marker och i mycket större flockar, säger Agnes.
– Man kan få ta in en häst som inte blivit hanterad på ett år, så att den nästan är som en vildhäst. Men så får man den ändå till en perfekt tävlingshäst, säger Nova.
Kanske får de också med sig några lärare som ska scouta framtida, fasta utbildningssamarbeten.
– Förhoppningsvis är det vi gör starten på någonting nytt. Jag hoppas att det är fler som faktiskt kommer att kunna åka på det här sen, säger Agnes.