Titti Sjöblom är ett med musiken
Konsert: Titti Sjöblom och Erling EliassonPlats: Storstrand, ÖjebynLängd: 40 + 40 minuterPublik: Cirka 150 personerE kONSERT
En lika hög koncentration av Titti Sjöblom har jag inte upplevt sedan dess, förrän nu. Den här kvällen bjuder hon och kärestan Erling
Eliasson på visor, jazz, en gnutta pop och så "Droppen Dripp" förstås, detta inför en företrädesvis mogen publik i en lokal som brukar borga för en trist ljudupplevelse, men för gitarr och två röster funkar Storstrands stora samlingssal riktigt bra.
Leendet smittar fortfarande och som musiker och estradör är Titti Sjöblom ett litet under av sväng. Visst, rösten är snygg och teknisk, men det är känslan av att hon är ett med musiken som utgör det starkaste intrycket. Att mamma heter Alice Babs märks i det joddlade partiet i valsen "Världsarvets serenad" och på scat-solot i "The lady’s in love with you".
Som tolkare av gammeldags svenska visor fungerar Erling Eliassons röst och sångsätt bra. Sämre är det med känslan för det engelska språket. "Norwegian wood" och "What a wonderful world" är verkligen "sådär". Bäst är han som "sideman" till hustrun. På egenhändigt byggd gitarr med ett nästan irriterande perfektstädat sound backar han upp förtjänstfullt i hela programbredden.
Det är en ganska väntad uppsättning låtar vi får ta del av. Vänlig jazz som "All of me" och "In a mellow tone" blandas med ett par nummer från Vårat gängs repertoar, lite Kai Gullmar och Titti Sjöbloms egen "Det tänker jag ofta på".
Det känns klädsamt med ett glatt och ärtigt program. Jag undrar fortfarande hur den här rösten skulle låta i någonting svartare, men då fick vi förstås klara oss utan leendet. Bäst är den utmärkta duett-versionen av Olle Adolphsons finfina snyftare "Svar till Karlsson evig vår".
En bra konsert som hade förtjänat större publik.Bra längd dessutom.
Så jobbar vi med nyheter