"Det blir lätt kaos i huvudet och bland sakerna. Jag tappar ofta bort telefonen och nycklarna till exempel, men jag är van. Det är ju bara smågrejer egentligen och det går oftast bra", säger Tilde Johansson.
Barn med npf
När Tilde Johansson, i dag 21 år, gick sjuan var hon borta från skolan i perioder.
Under höstterminen i åttan tog hon sig inte hemifrån alls.
– Jag låg bara i mitt mörka rum och ville inte göra någonting. Det är det värsta jag varit med om i mitt liv, det var bara mörkt och jag visste inte vad det berodde på, säger Tilde.
Hon berättar att hon inte kände sig utanför i skolan, att hon hade kompisar, men att det blev för mycket av allt.
Hennes mamma kontaktade barn- och ungdomspsykiatrin och så småningom fick Tilde göra en utredning.
– Först fick jag diagnosen depression och senare fick jag min add-diagnos. Jag hade inte koll på vad det innebar men kände starkt att det inte var jag och att det var en dålig grej. Jag ville inte ha någon diagnos, men den känslan gick över ganska fort.
Med tiden har Tilde accepterat diagnosen och förstår varför hon fått den.
Ju mer hon lärt sig, desto mer har hon förstått om sig själv.
– Jag har bland annat lärt mig att det är lättare att hamna i en depression om man har en npf-diagnos.
Tilde beskriver add som adhd, men utan den hyperaktiva delen.
– På jobbet är jag välfungerande, men det märks nog mer om man bor med mig. Framför allt är jag väldigt trött. Om jag inte tar min medicin på morgonen kommer jag inte upp ur sängen alls. Då är den dagen förstörd. Om det är stojigt omkring mig tar det mycket energi och jag har lite svårt att organisera, det kan lätt bli kaos i huvudet.
I dag säger Tilde att hon inte behöver diagnosen för att förstå sig själv längre.
– Nu känner jag mig själv så bra och har lärt mig knep på vägen. Men diagnosen kan vara bra för att andra ska förstå. Jag skyller inte på diagnosen men den hjälpa andra att förstå varför jag har svårigheter.
Hon trivs med jobbet på Sinnenas ateljé och funderar lite på att läsare vidare till florist.
Under vårterminen i åttan tog sig Tilde långsamt tillbaka till skolan.
Hon fick öva på att klä på sig som att hon skulle åka till skolan. Hon fick öva på att sätta sig i bilen och åka till parkeringen på skolan.
Till slut tog hon sig in i byggnaden och fick sitta hos en speciallärare.
– Men jag var rädd för att gå ut från klassrummet, jag fick ångest om jag var tvungen gå på toa till exempel. Samtidigt är jag tacksam att jag fick den hjälpen.
Nian gick hon i sin vanliga klass.
Grundskolan avslutade hon med höjda betyg i flera ämnen.
Tilde började barn- och fritidsprogrammet på gymnasiet och första året var okej.
– Men jag hade en hel del frånvaro och andra året gick det mer utför. Jag hittade inte riktigt min plats i skolan, men jag försökte väldigt länge för jag är ganska envis. Men det var plågsamt samtidigt som jag inte ville hoppa av, för då skulle jag ha misslyckats.
Så hamnade Tilde hemma i sitt rum igen.
Den här gången tog det 1,5 år för henne att ta sig därifrån.
– Jag trodde inte att jag kunde göra någonting och tänkte att jag skulle få bor kvar hemma hela mitt liv. Det fanns inte på världskartan att jag skulle klara mig utan att någon hjälpte mig i vardagen. Jag hade väldigt låg självkänsla.
Tildes mamma är ett stort stöd i vardagen. "Vi har en väldigt nära och fin relation. Hon hjälper mig och mer mig råd i vardagen."
Vändningen kom när Tilde började praktisera på Sinnenas ateljé.
Från början stod hon långt bak i lokalerna och planterade.
– Jag kände mig väldigt osäker, men efter ett tag började det kännas bättre. Nu gör jag allt möjligt, jag hjälper kunder i butiken och tar betalt, jag dukar och serverar och har börjat göra buketter. Det är som ett vanligt jobb, men jag jobbar inte lika mycket. Jag tycker det mesta är roligt, men att putsa bestick är kanske inte så givande.
Tilde konstaterar att hon trivs väldigt bra och att hon funderar på att studera till florist.
– Men skolrädslan finns fortfarande kvar, det känns nästan som ett sår eller ett ärr.
Det är snart dags för minnesstund i restaurangdelen på Sinnenas ateljé.
Tilde kollar att allt ser fint ut innan gästerna anländer. Ljusslingorna glimmar och tända ljus skiner varmt och välkomnande på borden.
– Jobbet har stärkt min självkänsla. Det gjorde att jag vågade flytta hemifrån. Nu har jag bott själv i 1,5 år. Det har varit en stor grej speciellt eftersom jag har jobbigt med nya grejer. Men det har gått överförväntan att flytta och jag har haft lätt att acklimatisera mig i det nya.
När hon kommer hem från jobbet lagar hon mat, tvättar och städar.
– Jag har fullt upp med vanliga hushållssysslor och har stort behov av återhämtning. Jag är social, men det tar mycket energi.
Hon beskriver sitt liv som "ganska välfungerande på något sätt".
– Men det blir lätt kaos i huvudet och bland sakerna. Jag tappar ofta bort telefonen och nycklarna till exempel, men jag är van. Det är ju bara smågrejer egentligen och det går oftast bra.
Tildes mamma är ett stort stöd i vardagen.
– Vi har en väldigt nära och fin relation. Hon hjälper mig och mer mig råd i vardagen. Jag klarar ju det mesta själv men när det blir rörigt kan jag ringa henne och så hjälper hon mig att lösa det.
Relationen till familjen och släkten är viktigt, speciellt nu när många vänner har flyttat söderut.
– Jag lever ett normalt liv på mitt sätt. Jag har gått igenom tunga grejer, men jag har lärt mig mycket av det. Jag önskar att jag inte hade behövt gå igenom allt det, men det har fört med sig positiva saker också.
Tilde säger att hon känner sig lite vuxenklok.
Att hon lärt känna sig själv. På ett djupare sätt.
Det är hon tacksam för.
----------------------------
Fakta
Adhd påverkar hjärnans sätt att bearbeta information och att reglera beteende
Adhd kännetecknas av svårigheter med uppmärksamhet, impulskontroll och överaktivitet
Add är en variant av adhd, utan överaktivitet
Adhd förekommer hos ungefär fyra procent av barnen och två till fyra procent av vuxna och är därmed den vanligaste utvecklingsrelaterade funktionsnedsättningen
Det är dubbelt så vanligt för pojkar att få diagnosen adhd
Enligt överläkaren och forskaren Lotta Borg Skoglund kan adhd ta sig väldigt olika uttryck utifrån biologiska skillnader mellan könen. Hon menar att samhället missar flickorna med adhd när man letar efter symtom som är vanligare hos pojkar.
Enligt henne får flickor och unga kvinnor inte heller lika effektiv behandling, eftersom de flesta läkemedelsstudier på preparat och doser är gjorda på pojkar och män.
Bilden av detta fördjupar hon i boken "Adhd - Från duktig flicka till utbränd kvinna".
Källa: Hjärnfonden och Lotta Borg Skoglund