Jan-Erik Vidgrens och hans föregångare Artur Johanssons statistik över islossningen sträcker sig tillbaka till 1920-talet.
Vintern har i det närmaste lyst med sin frånvaro i år och plusgraderna har dominerat större delen av 2025. Flyttfåglarna har kommit tidigare än vanligt och i veckan kom ytterligare ett vårtecken: islossningen i Piteälven.
– Det här är väldigt tidigt. Så här tidigt har det inte varit på många år, säger Jan-Erik Vidgren.
Jan-Erik Vidgren vet vad han talar om. Han bor i dag några hus bort från sitt föräldrahem och har spenderat större delen av livet vid Piteälven. En av hans grannar, Artur Andersson, förde under många år statistik om islossningen vid Nya älvvägen i Böle. 1984 fick Jan-Erik ta över materialet och sedan dess för han egen statistik över islossingen. Trots att man har data sedan 20-talet är detta den tidigaste islossningen i Böle på över hundra år.
– 1948 var det nära, då gick isen den 24 april, men i år gick den redan den 21, så det är tidigast hittills.
Spridningen mellan tidig och sen islossning har varierat stort mellan olika årtal. Jan-Eriks minnesanteckningar visar att det skiljer upp till en månad mellan olika islossningar, där krigsåren under tidigt 40-tal står ut i det att isen rev senare än vanligt.
– 1941 var det år med senast islossning, då gick isen den 22 maj, berättar Lars-Erik.
Även under 70-talet blev vintern ofta långvarig, med islossningar kring den 16- och 17 maj under åren 1977 och 1978. Jan-Erik säger att hans data ofta ger upphov till intressanta diskussioner, särskilt bland äldre som minns hur årstiderna varierat mellan olika år.
– Jag är ju född här och jag minns när jag var liten och folk stod och tittade på när isen skulle riva. Det är roligt att visa upp hur det sett ut under alla år. Många äldre känner igen sig och minns de vintrar som varit långa och de som varit korta. Det blir trevliga samtal, säger han.
Islossningen i Piteälven kom tidigt i år och redan den 21 april gick isen.
Under ett antal år engagerades hela byn i islossningens ädla konst. Då la man la en tunna ovanför bron och så fick folk i byn satsa pengar på vilket datum isen skulle gå och tunnan flyta iväg. För att till och med få med klockslaget när tunnan passerade bron hittade Jan-Erik på ett innovativt men ändå enkelt knep för att tysta eventuella spekulationer.
– Jag köpte en vanlig enkel väckarklocka och satte fast den i bron. Sedan drog jag ett snöre mellan väckarklockans batteri och tunnan, så när tunnan passerade bron så ryckte den ut batteriet ur klockan. Då visste jag ju exakt vilket klockslag som gällde, minns Jan-Erik och skrattar.