Vad händer nu? Ja, det är det många som undrar. Vännerna och tidigare arbetskamraterna Ola Bergquist, Jan-Erik Pettersson, Stig-Roland Carlzon och Erik Sandlund berättar att de titt som tätt får frågan, både av bekanta och obekanta.
Det som hänt Rolf Berggren, 62 år, som förra sommaren sparkades av kyrkan och tvingades lämna sitt arbete vid Öjeby kyrkogård, engagerar människor.
– När man är ute bland folk, på Öjeby marknad till exempel, är det många som kommer fram och frågar "hur går det för Rolf?" och "hur kunde det blir så här?", säger Ola Bergquist.
– Ja, och det ringer människor och vill prata om det här, säger diakonen Stig-Roland Carlzon.
Många undrar också om det är något de kan göra för att hjälpa till och några har också valt att lämna Svenska kyrkan och Piteå församling på grund av det som hänt Berggren.
Rolf Berggren är nu i en situation där hans ersättning/avgångsvederlag tar slut om några månader – och vad han ska göra då, det har han ingen aning om.
– Jag har ju sökt några jobb och praktikplatser, men det är inte så lätt, särskilt inte nu i corona-tider, säger han.
Han är en social och trevlig människa som verkligen vill jobba och har under stora delar av tiden sedan han fick lämna sitt jobb vid Öjeby kyrkogård ägnat sig åt att hjälpa människor.
– Jo, jag har huggit ved och kört grejer och hjälpt kompisar med olika saker.
Att få arbeta och kunna hjälpa människor både är och har varit viktigt för honom. Under tiden han arbetade vid kyrkogården var han känd för att vara en mycket tjänstvillig och vänlig person som hjälpt inte minst sörjande han träffat på bland gravarna.
– En gång när jag klippte gräs såg jag en kvinna som stod och grät ensam vid en grav. Jag klev av traktorn och gick dit och frågade om hon behövde hjälp med något. "Ja, vad snällt. Kan du hjälpa mig att plantera de här blommorna?" sa hon och såklart gjorde jag det.
– Och du är så saknad på kyrkogården, det ska du veta Rolf, säger Erik Sandlund, kyrkogårdschef under 18 år tidigare.
Ändå var det en av de saker som så att säga lades honom till last när kyrkan ville bli av med honom, att han "störde" folk och lade sig i saker han inte skulle bry sig om.
Men är man en sådan person som Berggren så vill man hjälpa. Och det har nu för hans högst privata del lett till en stor ljusning i tillvaron. Rolf berättar:
– Jag hjälpte en kompis att flytta lite saker till ett ställe upp mot Lycksele och då träffade jag en annan kompis, en kvinna – och det sa bara klick direkt, så jag ska nog prova att bo där med henne ett tag ...
En sådan solskenshistoria får vännerna runt omkring att le varmt och stort och för ett ögonblick glömma den bistra verkligheten, men snart är alla tillbaka till juni. Då det gått ett år och Rolf står utan inkomst om ingenting händer.
På en direkt fråga om vilket som är viktigast nu; pengarna, att få jobba eller att få nån slags upprättelse, svarar Berggren "Alltihop". Han vill jobba, han måste ha en försörjning och han vill få en ursäkt för hur han blivit behandlad.
Han kan mycket väl tänka sig att jobba vid Hedens kyrkogård till exempel om den möjligheten gavs. Och det vill de tidigare arbetskamraterna hjälpa honom med och efterlyser ett möte med kyrkoherden om det.