- Pappa drev ett åkeri på Klubbgärdet med taxibil, eller droska som det hette på den tiden. Förutom personbilar hade han även lastbilar. Åkeriet såldes på grund av ohälsa, men han fortsatte med taxirörelsen som sedan anslöts till nuvarande Pite taxi, noterar Henry Hedström vidare.
Själv har Henry Hedström från sin ungdom ett brinnande intresse för bilar, från små bilar till "jänkare".
- Men numera går det bra med Volvo också, tillägger han.
Ransonering
Av märkliga bilar i sin pappas ägo minns han en riktig jänkare, Reo Royale, årsmodell 1932.- En rak 8:a med motorhuv lika lång som bilen i övrigt och reservhjul i stänkskärmarna.
Nästa bilbyte hos Hedströms blev till en Dodge Beauty Winner Six, årsmodell 1936
- Pappas betyg på den bilen var: lönsam och körtålig.
Därefter blev det en Pontiac Torpedo Eight årsmodell -46.
- En glidare, konstaterar Henry Hedström och noterar att det nu börjar en svår period i bilismens historia. I samband med krigsutbrottet. Då bensin, oljor och bildäck beslagtogs av staten och blev ransonerat.
- Det fanns dock en svart marknad på bensin, med synnerligen oskäliga priser. Det kom då på marknaden drivmedel under produktnamnet Motyl, en blandning av bensin och sprit eller fotogen. I Piteå tillverkades i Assi:s anläggning en typ av träsprit som användes som drivmedel. Som kuriosa kan nämnas att när min morfar startade sin motorcykel med detta drivmedel flög tändstiftet ut från cylindern med gäng och allt.
Gengasdrift
Men nöden är ju alla uppfinningars moder. Gengasaggregat blev under kriget en stor produkt. Gengas är ett kortare uttryck för generatorgas, det vill säga en gas som erhålles genom ofullständig förbränning av ett fast bränsle, exempelvis träkol eller träkubb.- I Sverige började i snabb takt gengasaggregat att tillverkas och som i stort fungerade bra. Pappa beställde ganska snart ett gengasaggregat av fabrikat Storebro som monterades baktill på bilen. Han hade då en ny bil, en 9-sitsig Plymouth De Luxe årsmodell 1939. Priset på den var 6 500 kronor, berättar Henry Hedström och fortsätter:
- Jag glömmer aldrig den dag när bröderna Granström plockade bort bagageluckan och skar ett stort hål i bakdelen i en ny bil för att montera detta gengasaggregat. Gösta och Börje Granström var verkligt kunniga motormän, och i gengasdrift, som monterade många aggregat. Motorn i denna bil var mycket lämplig för gengasdrift, lågvarvig och med stor cylindervolym. Bästa funktion var att "hålla grytan kokande", jämn kolfyllning och rengöring av filter. Många incidenter uppstod vid kolfyllning. En eldkvast kunde uppstå när man öppnade luckan. Pappa hade buskiga ögonbryn, men inte länge. Med gengasdrift förlorade motorn säkert 50 procent av sin kapacitet jämfört med bensin. Men man lirkade sig fram med olika knep. Sköta gasspjället med rätt luftinblandning och handen på växelspaken. Långa nonstopkörningar var gengasens starka sida.
Däckproblem
Ett annat problem var bristen på bildäck, konstaterar Henry Hedström.- Tilldelningen under kriget var oftast aldrig använda däck, men gamla och torkade. På underliga vägar kom det i länet in tyska bildäck av märket Fulda. Under denna tid rasade finsk-ryska kriget där Tyskland var inblandat, vilket förmodligen gjorde denna "import" möjlig. Pappa var stort behov av däck och erbjöds köpa alla däck som fick plats i en personbil, men var tvungen att köpa bilen också. En Hudson Terraplan 1938, för övrigt en hopplös bil på gengas.
En högt aktad person i Piteå bland bilfolket var "Gummi Franzen".
Han kunde klara de flesta däckhaverier.
Det mest okonventionella sättet var när Bengt Hedström, även han taxiägare i Piteå och kusin till Agnar, monterade dubbeldäck i bakvagnen på en 8-sitsig Cheva, två smala 18 tums däck.
- Med breddade utanpå liggande stänkskärmar blev det ett mäktigt ekipage men det fungerade. Bilen liknade en nutida dragster.
Fler "jänkare"
Så kom dagen när Henry Hedström skulle ta körkort.- Tiderna var sådan att köra bil före körkort inte bedömdes som någon stor förseelse, men kortet skulle man ha. Jag körde upp för bilbesiktningsman Fyrk. Han ville åka til posten med ett brev och sedan åka hem. Jag fick mitt kort på någon dag. Då jag efter något år tog trafikkort var han lika tillmötesgående.
För att hålla taxirörelsen igång fick Agnar Hedström tag i en Cheva årsmodell -37, 5-sitsig, nästan i nyskick och med ett nytt Lowen-aggregat körde han många mil och förlängde livet på bilen.
Freden kom och en övergång från gengas till bensin. Samtidigt som det blev ett nybilstänkande. Hedström hade alltid kört "jänkare" och ville han fortsätta med det. Det blev en ny Nash Ambassadör årsmodell -45 som hämtades på kaj i Göteborg. En funktionell taxibil i flera år. Agnar Hedström hade en kort period en 8-sitsig Citroentaxi med enorm väghållning.
"Londonstyle"
Delägarna i Pite taxi köpte vartefter nya fräscha bilar. Chrysler, De Soto, Dodge och Chevrolet dominerade.- Det mest spektakulära bilinköpet var när taxiägare Oskar Bergström importerade en engelsk Austin. Den alltid glade Oskar hade bra med körningar när det fina folket skulle ut och åka. Det var liksom lite "Londonstyle" i vår lilla stad.
Efter Nashen blev det en Chevrolet Bel Air årsmodell 1955. Även Chevan tog slut efter många hårda mil och avlöstes av en Ford Fairline Victoria -58.
- En vass törstig V8:a. En Opel Kapitän blev sedan hans sista bil som taxiägare, konstaterar Henry Hedström.
Agnar Hedström sålde taxirörelsen till Villy Bergström, som sedan fortsatte med Pite taxi nummer 3. Då hade Agnar Hedström suttit vid ratten i 45 år.