Den 4 september 1956 sparkade de första officiella tv-sändningarna igång i landet, som ett monopol och med en enda kanal.
Det dröjde dock ända fram till i slutet av augusti 1960 när PT började publicera programutbudet, vilket troligen påverkades av att sommarolympiaden i Rom startade just då.
De första tv-tablåerna låg dock lite snyggt undangömda i tidningen, under presentationen av det betydligt digrare radioprogramutbudet.
Alla såg Hyland
Men tv växte i popularitet. Alla såg Lennart Hyland med sina hörnor, Olle Björklunds Aktuellt-sändningar, Ria Wägner med sitt klassiska baklängesvinkande och Arne Weise som blev idol i ungdomsprogrammen.
Programmen i den enda kanalen förvandlades dagen efter sändning till givna samtalsämnen vid de flesta arbetsplatser och skolor. Och med tiden fick tv-utbudet en bättre lansering och exponering även i PT.
Färgprogram
Mot slutet av 1960-talet började en ny trend när allt fler program gavs en FÄRG-markering i tidningstablån.
Den svart-vita epoken fick konkurrens av färgprogram och att avnjuta Familjen Flinta, Ulf Sterner i hockey-VM och Pekka Langer-skämt i färg var nästa lika stort som självaste månlandningen.
Den 5 december 1969 kom nästa stora milstolpe när den dittills enda kanalen fick konkurrens från TV2.
Tore Skogman, Piteås egen Thord Carlsson, Grynet Molvig och självaste Cornelis Vreeswijk var med och förgyllde programmet "Gamla och nya bilder" den dagen. Allt sändes i färg dessutom.
Var mans möbel
De mahognybruna apparaterna med vikdörrar för bildskärmen utvecklades med tiden till mans egendom och med färgprogrammens ankomst ökade prestandan även i apparaterna.
Parallellt kryddades även tv-tablån med längre resuméer, större utrymmen och en fast sida i Piteå-Tidningen.