Tiden den går
blott man är glad och humöret ej fäller.
Ja, så sa en yngling i ungdomens vår
jag minns det ju än, som om det var igår.
Men då var vi unga och tro’t om ni vill
men allting var ljust då och tiden stod still.
Vi dansade rumba och fin gammal vals
och kriser och elände fanns ej alls.
Men sedan så blev man väl varse förstås
att allting som händer det påverkar oss.
Man tappar sitt jobb och man blir arbetslös
och grabben kanhända då tappar sin tös.
Ja, allt går åt fanders, vi har ingen koll
var tonart nu ändras från dur till moll.
Vi önskar nu genast en ny medicin
men tror ej den kommer från Mona Sahlin.
Man önskar tillbaka de tider som var
när molnen försvunnit och himlen var klar.
Då hade vi Gunnar Emanuel Sträng
han höll i vår kassa, varendaste peng.
Men tiden har gått och med den likaså
Sträng och Per-Albin och himmelen blå.
För nu ser vi moln överallt varje dag
det löns inte klaga, så nu slutar jag.
Så jobbar vi med nyheter