Som 18-åring fick hon jobb direkt efter avslutad utbildning och i dag, nio år senare, är hon kvar på samma arbetsplats. Hon trivs lika bra nu som då hon började, men drömmen om en egen gård med mjölkkor är högst levande.
- Om jag fick önska fritt så skulle jag vilja ha en 50, 60 mjölkkor i lösdrift och en mjölkningsrobot, säger Therese Bohman, där hon sitter i sin rödrutiga flanellskjorta och sina blå arbetsbyxor.
Älskar sitt arbete
Det syns tydligt att Therese älskar sitt arbete och att korna är hennes vänner. Hon har lätt för att le och hon berättar med inlevelse om en kofamilj, i det här fallet fyra generationer kor, som står i samma ladugård och där den älds-ta kon, väntar sin sjätte kalv, och den yngsta i familjen bara är några månader gammal.Bredvid big mama-ko, står en annan, i huvudsak vit ko med svarta fläckar.
- Det här är en riktigt snygg ko, säger Therese och pekar på den raka ryggen, det breda och djupa bröstet och de raka benen.
För Therese är alla kor olika med olika personligheter och egenskaper.
Låglandsras
- Det här är lite sur och den här är lite rädd av sig, säger Therese och visar på en kviga där Therese påbörjat en klippning men bara kommit en bit då kon inte riktigt uppskattade Therese omvårdnad.Korna är av låglandsras och svarta och vita. Besättningen består av 40 mjölkkor, ett antal kvigor och ungtjurar samt några småkalvar. Therese berättar att varje månad föds mellan tre och fem kalvar och de dagar det är kalvning på gång är det extra spännande.
- Jag minns tydligt den första kalvningen jag skulle ta hand om själv. Det var en eftermiddag och jag märkte hur värkarna tilltog på kon. Efter ett tag tittade benen fram och lite senare huvudet.
Ko fick tvillingar
Kon som fick kalven hade fött förut och allt gick som planerat. Kalven kom ut och Therese satte igång med att torka bort slem och gnugga på lungorna för att hjälpa igång andningen.Det var en komplikationsfri förlossning där kon gjorde det mesta jobbet själv. Men det är inte alltid allt går som planerat.
- En annan gång när det var dags för kalvning så såg jag frambenen komma ut och huvudet och resten av kalven. Allt verkade gå som planerat. Som rutin kände jag efter i kon att det inte fanns något kvar men den här gången kände jag att det fanns en till kalv i livmodern. Det blev bråttom att få ut den andra kalven så att den inte skulle kvävas.
Jubel efter två kvigor
Samtidigt som Therese hjälpte till att dra ut den andra kalven försökte hon gnugga igång den första som låg på marken. Men Therese lyckades och båda kalvarna klarade sig.Det var två kvigor och det blev extra jubel på gården. I kovärlden är det honor man vill ha och när en ko är redo för att bli dräktig är det avancerad process för att matcha kons förutsättningar med sperma från en passande tjur.
Det duger alltså inte med vilken tjur som helst utan det insemineras sperma från tjurar från världens alla hörn och i speciella tidningar finns information om tjurens alla egenskaper, från humör, benkvalitet till mjölkproduktion.
Kurs i insemination
Therese har gått en kurs i insemination och visar gårdens egen spermabank, i vilken man förvarar sperma från olika tjurar som kan tänkas passa till olika typer av kor.Eftersom kvigor är mycket mer eftertraktade än tjurkalvar pågår det försök med könsbestämd sperma. Men än så länge är det slumpen som avgör och hälften av de kalvar som föds är tjurar.
Tjurarna går så småningom till slakt medan kvigorna stannar på gården för att vid ungefär 16 månaders ålder göras dräktiga och nio månader senare få sin första kalv och sedan ingå i kobesättningen.
- Det är jättekul att se avkommor från samma ko växa upp och se vissa likheter som alltid verkar återkomma.
Självklar i ladugården
Att Therese Bohman är bra på sitt jobb råder det inga tvivel om. Hon känns självklar tillsammans med korna i ladugården och sin litenhet till trots har hon inga problem med att mota runt korna för att undertecknad ska kunna ta bilder.För några veckor sedan fick Therese ett fint bevis på sin yrkesskicklighet när hon utsågs till Sveriges bästa djurskötare av tidningen Husdjur i samarbete med Ladugårdsförmännen.
Hon blev nominerad till priset av grannbönderna och avelsrådgivarna.
- Johan (chefen) blev uppringd och utfrågad om hur jag skötte mig. De kollade också med veterinärer och seminörer.
Therese fick också påhälsning i ladugården av den som skulle utse vinnaren och några dagar efter det blev hon uppringd och informerad om att hon vunnit.
Äkta naturmänniska
Men Therese Bohman är inte den som suktar efter priser och utmärkelser. Hon finns där för sina djur och lämnar ingenting åt slumpen.Korna är prio ett och så måste det nog vara om man ska orka stiga upp i ottan och ofta jobba till sent om kvällarna. Även på helger och nätter återfinns Therese Boman ibland hos sina älskade kor.