"Det är tur att jag finner en sådan glädje i julen för den håller mig verkligen uppe när det är mörkt" säger Therese Svanborg.
Therese Svanborg har alltid älskat att julpynta i huset men då pandemin kom och man inte längre kunde vara tillsammans inomhus flyttade hon och sambon Magnus ut julen i trädgården.
– Jag har alltid gillat gamla saker och julmarknader i gammal stil. Jag började flytta ut julsaker och hängde belysning mellan taken, vi satte små julgranar så att det blev som ett staket som ramade in innergården och så hittade jag en gammal dörr från 1936 då huset byggdes. Den fick också en plats och så har jag skärmat av gårdsytan och ramat in en del av den med små granar, säger hon.
Hennes vinterträdgård är uppbyggd av återbruk. Flak-sparken har hon fått av en vän.
Hon är noga med att allt ska vara klart innan första advent. Därför börjar hon alltid julpynta i september och hon är klar första helgen i oktober.
– Innan första advent ska allting vara klart, då vill jag bara känna att jag kan ta det lugnt och mysa. För mig är det viktigt att ha tid att baka och gå på julmarknader. Jag älskar det, säger hon.
Hennes tre barn har genom åren varit engagerade och de har bakat hela familjen tillsammans. Då har de gjort mängder med julgodis och fika som förvarats i glasburkar.
– Ibland har det nästan sett ut som Pippis godisbutik här hemma. Barnen har retats med mig och sagt att de aldrig fick röra något av det när de var små, men jag vet nog att de ändå har uppskattat det, säger hon och skrattar.
Den senapsgula dörren fanns i utebyggnaden när de köpte huset för 20 år sedan. "Den är från 1936 då huset byggdes, och nu pryder den vår vinterträdgård", säger hon.
Hon tror att när barnen blir stora är det många vuxna som slutar att julpynta och man orkar inte ta in någon gran. Själv har hon inte taggat ner fastän hennes två äldsta barn har flyttat hemifrån.
– Jag gör det för min egen skull och inte för någon annans. En del julhatare tycker det är jobbigt att hänga upp en stjärna, men jag blir bara lycklig av det.
– Det glädjer mig att komma hem efter jobbet och se min mysiga vinterträdgård. Yngsta sonen frågade nyligen om han fick ta hem kompisar och grilla. Självklart! Om de gillar att samlas på vår innergård tycker jag bara att det är roligt om de vill vara hos oss.
Kompisarna Lisa Backman, Jan Lindhe och Anki Lidberg kom förbi på en kopp kaffe med dopp. "Det ska vara enkelt att umgås. När man är ute blir det mer fokus på samtal. Klädsel spelar inte så stor roll bara man håller sig varm", säger Therese Svanborg.
Ibland bjuder de in vänner i all enkelhet. De fixar hembakat fika, glögg, kaffe, saffransvåfflor. Ibland gör de pinnbröd över öppen eld.
– Vår öppna yta har blivit ett vardagsrum till. Nu har vi haft tur att det har varit en mild vinter hittills så vi har kunnat vara ute. Det blir inte lika mysigt när det har fallit mycket snö och man måste damma av alla granar och skotta.
I Thereses vinterträdgård finns många batteridrivna ljusslingor.
Therese Svanborgs känsla för julen är för henne speciell.
– Jag har fortfarande kvar det där varma, förväntansfulla i mitt bröst. Det som många vuxna vittnar om är att de inte kan få fram det som vuxen. Den känslan har jag haft kvar från det jag var barn. Jag känner mig lyckligt lottad över det. Det går inte riktigt att beskriva men känslan fyller mitt bröst och jag känner lycka redan i oktober när det blir mörkare ute och jag får börjar tända ljus, säger hon.
Levande ljus tycker hon förhöjer julstämningen.
Hon är mycket för att ta tillvara, återbruka och att saker ska komma till användning igen. Hennes sambo Magnus har tillverkat två rejäla sittbänkar bredvid eldstaden som hon lagt tjocka renskinnsfällar på.
– Jag pyntar med känsla och inte med saker för att skapa stämning. Jag har mycket vintergrönt, stjärnor och belysning som mestadels är batteridriven. Det är tur att jag finner en sån glädje i julen. Att få tända ljus håller mig uppe när det är mörkt utomhus, säger Therese Svanborg.