Intresset för människors beteende har löpt som en röd tråd genom hela Therese Berggrens uppväxt i Piteå.
Empati och lyssnande är självvalda ledord som så småningom lotsade in henne på psykologbanan.
– På Strömbacka gick jag estetiska programmet, men jag hade hela tiden klart för mig vad jag egentligen ville bli, alltså psykolog, säger hon.
Men 2009 hände saker som grumlade Therese Berggrens livsdrömmar.
– Jag drabbades av märkliga diffusa synbortfall vid ett par tillfällen. Kulmen nåddes när vänstra armen började domna.
17 år gammal sökte Therese hjälp för sina symptom och domen förkunnades kort därpå: ”Du har MS”, eller Multipel Skleros.
– Det är klart att beskedet kom som en chock. Från början var det väldigt tungt att bära på många sätt.
Sjukvården i Piteå tillhandahöll sprutor varje vecka som hjälpligt höll sjukdomen i schack.
Therese bet ihop och bestämde sig för att ändå ta sikte mot sina drömmars mål.
– Jag kom in på psykologlinjen i Umeå för fem års studier. Med facit i hand blev det på alla sätt min breda lycka, säger hon.
Med flytten byttes även lasarettet i Piteå mot Universitetssjukhuset i Umeå.
– Det var verkligen ett lyft för mig. Hjälpen i Umeå var så otroligt mycket mer avancerad, med bättre behandling och ny medicin som drastiskt förbättrade min vardag.
– På Universitetssjukhuset finns ett extremt kompetent MS-team, alltid väl uppdaterat och i förarsätet för avancerad forskning.
Parallellt med kampen mot sjukdomen har Therese Berggren plikttroget skött sina psykologistudier.
– MS kommer ju i skov, vid olika tider, i olika omfattning och på olika delar av kroppen. Men om medicinen jag erbjöds i Piteå reducerade mina skov med 30 procent blev det frågan om 80-90 procents reducering av medicinen i Umeå som jag fick intravenöst i kroppen en gång per år.
Fem års studier och examen spetsades från i fjol med ytterligare ett års PTP-tjänst (praktiskt tjänstgöring som psykolog, under handledning) i Gävle bland barn med autism och olika funktionsnedsättningar för att nå den eftertraktade legitimationen.
– Jag valde att flytta till Uppsala tillsammans med min pojkvän Anton och tågpendlade dagligen till och från Gävle för PTP-tjänsten.
Nu är det året förbi. Ett år betraktat som lyckat och lärorikt, men pendlingstungt med dagliga tågarbetsresor två gånger tio mil.
I veckan har Therese Berggren fått sin legitimation och arbetsmarknaden har redan öppnat sig för ett varaktigt psykologjobb vid BUP (barn- och ungdomspsykiatrin) i hemkommunen Uppsala. Startskottet går den första september, nästa fredag.
– Det är total lyckokänsla att jag lyckats överbrygga alla fysiska hinder och fixat studierna. Det går att leva och fungera med den här sjukdomen. Och det känns mycket bra att jag lyckats motbevisa vissa skeptiker.
– Kanske är jag lite tröttare än en helt frisk människa, jag har lite balansproblem och den vänstra armen och framförallt handen kommer aldrig att kunna fungera helt obehindrat igen. Men på det stora hela känns livet väldigt bra, säger Therese Berggren, på tillfälligt besök hemma i Piteå med gästspel hos familjen, släkt och vänner.