Den 7 mars 1987 sålde Tetron sina fastigheter i Piteå till Stockholmsbolaget Consolidator. "Vi behövde få loss pengar för att fullfölja Småstaden-projektet, sade Tetrons dåvarande vd Anders Viksten.
På 1980-talet fanns allmännyttan i Piteå i form av Stiftelsen Hyresbostäder där Anders Viksten var vd. Stiftelsen hade under 80-talet skaffat sig en hel del eget yrkesfolk för att sköta bostadsbeståndet. Bland annat köptes en målerifirma för att kunna renovera slitna lägenheter. Vid den tiden var den förre ministern och företagsledaren Anders Sundström socialdemokratisk kommunalråd i Piteå.
– Under 70 och 80-talet levde vi en situation i norra Sverige med hög arbetslöshet, stor befolkningsutflyttning och en enorm brist på kapital. Då gällde det att hitta på lösningar som gjorde att vi skulle få fart på utvecklingen. Då hade vi en idé att skapa ett lokalt riskkapitalbolag där man skulle lägga in tillgångar dels från kommunala sfären, men också privata tillgångar, säger han.
Så småningom blev lösningen att bryta ut de kommersiella delarna i allmännyttan och lägga dem i ett separat bolag – Tetron Invest. Stiftelsen ägde till att börja med 90 procent, men stegvis minskade kommunens ägande samtidigt som Tetron fortsatte expansionen. Anders Sundström var kvar som ordförande. Viksten och ett par bilhandlare tog över som ägare. Sundström ville att Tetron skulle fungera som ett lokalt investmentbolag, men riktigt så blev det inte och tanken försvann alltmer.
– När det gick lite tyngre ville de (Anders Viksten och bilhandlarna) egentligen bara dra sig ur. De hade majoriteten i bolaget så de sålde hela den här rörelsen till lite olika håll och kanter. Därmed blev hela den här satsningen som vi gjorde ett misslyckande.
1987 sålde Tetron sitt fastighetsinnehav i Piteå. Köpare var Consolidator som köpte för 300 miljoner kronor. Bakom företaget fanns den ökända fastighetskungen Hans Thulin som senare rekordhöjde hyrorna i Piteå. Thulin var då en av Sveriges rikaste män och levde ett extremt lyxliv med konst och dyra bilar.
"Den här tiden var riktigt jobbig, och vi var jagade av alla. Att ha släppt in en fastighetsklippare i Piteå var knappast något att vara stolt
över", skriver Sundström i boken.
Hans Thulin ville höja hyrorna i centrala Piteå med upp till 170 (!) procent.
I början av 1990-talet gjorde Thulins imperium en miljardkonkurs. 2017 skrev Expressen att Thulin lever ett lyxliv i Brasilien. Samma land flyttade Tetrons vd Anders Viksten till för att gräva guld.
"Lärdomen för mig var att jag skulle ha tagit i konflikten med Anders Viksten och hans ledning och sparkat ut dem långt tidigare. Det här är utan tvekan mitt livs sämsta affär", skriver han i boken.
Trots Tetronaffären blev inte Socialdemokraterna straffade i kommunvalet 1988.
– Den här affären ledde till starka reaktioner bland befolkningen i Piteå och jag fick mycket kritik 86 och 87. Jag var orolig hur valutgången skulle bli 1988, men vi jobbade hårt och till slut blev det så att vi fick över 60 procent. Jag fick väljarnas stöd att fortsätta, och det är jag evigt tacksam över.
Enligt en rapport från Företagarförbundet förlorade Piteå mellan 40 och 60 miljoner på Tetron. Samtidigt menar Anders Sundström i dag att Piteåborna inte blev ekonomisk förlorare.
– För sedan kom det en djupare ekonomisk lågkonjunktur. Hade vi suttit fast med tillgångarna hade de varit mindre värda än då vi lade in dem i bolaget.
Ägare till företaget Consolitator var fastighetskungen till Hans Thulin som levde ett lyxliv med konst och dyra bilar. Han gjorde sedan en miljardkonkurs.
I början av 2016 beskrev den prisbelönta ekonomijournalisten Birgitta Forsberg Tetronaffären som en skandal:
"En av Sundströms kompisar blev vd för stadens bostadsstiftelse och lyckades få statliga bidrag och lån som – med kommunens goda minne – bland annat användes till företagsköp. Snart ägde Sundströms kompis och två andra personer större delen av bolaget."
Anders Sundström håller inte med om hennes beskrivning.
– Den är inte korrekt. Det var inga kompisar till mig som blev vd (Anders Viksten) utan det var han som var vd i det allmännyttiga bostadsbolaget. Det är en felaktig verklighetsbeskrivning.
Hur ser du på den här affären drygt 35 år senare?
– Jag som ung tog lite onödigt stora risker, men att man gör det i ungdomlig oförstånd tycker inte jag är så farligt. Jag är mer rädd för den här situationen då man inte gör någonting alls, och det ser jag i dag i det politiska landskapet. Det är en enorm feghet. Jag har försökt att aldrig hamna där för jag har sett många som varit i den situationen. De blir egentliga odugliga som ledare då man inte vågar göra någonting.