Tatuerad i mitt hjärta
Efter avslutat arbetspass stannar jag till på apoteket och köper diverse överlevnadsattiraljer som nässpray och febernedsättande. En ny dinapp till nappflaskan slinker med, den gamla har nämligen spruckit och morgonvällingen rann ut över lillhalsen.
Men införskaffningen visar sig vara ett katastrofalt felköp. Hålet är ju för litet. Siri kämpar och kämpar med täpp näsa, men det kommer ju alldeles för lite välling alldeles för sakta. Så jag hämtar stora saxen och klipper resolut ett bautahål. Äntligen, som en viss Fylking skulle ha utropat. Hon vindar med ögonen, så gott är det.
Sedan hör jag henne sjunga en stund genom sovrumsdörren. Oouu-iiii-ouuu-iii med mjuk och fin stämma.
Trots röda snokar och hostiga nätter pusslar vi för att jag inte ska behöva vara hemma från jobbet. Men jag känner att den närmar sig, min första vabbdag.
Regeringen har fått massiv kritik för sitt förslag om krav på intyg från föräldrar som varit hemma för att vårda sina sjuka barn. Enligt beräkningar är 22,5 procent av utbetalningarna felaktiga. Det handlar om 650 miljoner per år.
Uppenbarligen är det enkelt att slinta med pennan och anmäla att man varit hemma några dagar extra, eller att vabba när man själv är sjuk för att slippa karensdag.
Förslaget med intyg möter motstånd bland annat från lärarhåll och från Sveriges kommuner och landsting (SKL).
"Vi är tveksamma till att det är en uppgift för förskolans personal. Förskolan ska arbeta med pedagogisk verksamhet. Att ikläda sig en kontrollfunktion är inte bra utifrån att det är viktigt att ha bra relation med föräldrarna," säger Louise Fernstedt, SKL till Aftonbladet familj.
Det finns risk att arbetsbördan för lärare och förskolepersonal blir ännu tyngre, speciellt i influensatider. Och kanske är pedagoger som kontrollinstans fel väg att gå, men helt klart är att man måste komma åt fusket. 650 miljoner per år. Det är ju inte riktigt klokt.
Passar vi oss inte sitter vi väl snart med en karensdag även när vi ska vara hemma med sjuka barn.
En annan trend, långt ifrån vabbfusket, är att tatuera in sina barns namn på kroppen. Allt fler mammor och pappor bekräftar sitt föräldraskap med hjälp av färg och tatueringsnål.
"Det är absolut mycket vanligare än för bara några år sedan. Oftast är det en nybliven förälder som bokar tid, men även mammor och pappor i 50-60-årsåldern kommer in och vill ha ett motiv med sina barns namn på", säger en tatuerare i Stockholm.
Tatueraren kommer också med ett bra-att-ha-tips: se till att du har plats för fler namn, så det inte blir orättvist för en eventuell syster eller bror.
För egen del känner jag inget behov av att permanenta min dotters namn på huden. För hon finns över allt, hela tiden. Som korta filmsekvenser i mitt huvud, som sömniga andetag mot min hals, som en tyngd på höften. Som en saknad
i själen.
Med eller utan bläck - jag bär henne ständigt med mig. För alltid förevigad i mitt hjärta.
Så jobbar vi med nyheter