Maria, som egentligen heter något annat, drabbades av tarmcancer för tio år sedan.
– Det är ingenting jag skäms över, men jag vill helst inte stå med namn och bild i tidningen, berättar hon.
I dag är hon friskförklarad och lever ett normalt liv med en påse på magen.
– När jag var nyopererad trodde jag inte att jag skulle kunna skratta och vara glad igen. Men det tog inte så länge innan jag började må mycket bättre, säger Maria.
Det började med att Maria upptäckte blod och slem i avföringen. När det även började göra ont i ändtarmen när hon satt ner så sökte hon vård för sina besvär.
– Hade jag inte fått vård så snabbt så hade det kunnat gå illa, berättar hon.
Tabubelagd zon
Maria fick vänta en månad innan hon fick komma i kontakt med en läkare som kunde ställa diagnosen tarmcancer. Hon gick ner i vikt och kände sig väldigt trött. Men när diagnosen väl var ställd dröjde det inte länge innan behandlingen påbörjades.
– Jag fick åka till Umeå där jag först fick strålbehandling, sedan opererades jag i Sunderbyn, säger Maria.
I dag är Maria glad att hon sökte vård i tid och hon har inga problem med att prata om sin cancerdiagnos.
– Nu i efterhand så förstår jag inte varför det kändes så svårt att prata om det. Men det är en tabubelagd zon, man vill inte prata om avföring och blod, säger hon.
Maria tycker att det krävs mer öppenhet kring tarmcancer.
– Man måste våga prata om det. Men jag vill inte berätta om det när som helst, berättar hon.
Maria är aktiv i Riksorganisationen för stomi- och reservoaropererade, ILCO och verkar som en ambassadör för stomiopererade.