I somras flyttade Hermon Selama, 22 år, till Piteå efter att ha bott större delen av tonåren i Älvsbyn. Nu har hon fått besked att hon utvisas till Etiopien – dit hennes mamma flydde från hemlandet Eritrea.
– Jag har ingen familj eller släkt i Etiopien. Jag har inga bra minnen därifrån. Jag vill aldrig dit igen. Jag ser bara mörker och jag har förträngt tiden där, säger hon.
Hermon Selama kom ut som bisexuell i tvåan på gymnasiet. Men först i somras berättade hon om sin sexuella läggning för sin mamma.
– Vi hade inte så bra kommunikation. Det är så vi är uppvuxna. När hon fick veta det och att vi fick avslag på vår överklagan så blev det för mycket för henne, så hon gömde sig.
Nu har 22-åringen ingen aning om var hennes mamma befinner sig och kan när som helst få ett samtal om att hon måste lämna landet. Hon utvisas till Etiopien trots att landet fängslar hbtq-personer.
– I Eritrea bryr sig inte folk om någon blir fängslad för det. I Etiopien försöker man dölja det. Migrationsverket menar att det inte finns några dokumenterade fall där någon fått fängelse, trots att de konstaterar att det står i lagen. Jag vägrar att tro att det finns ett land med typ 100 miljoner människor utan hbtq-personer, säger Hermon Selama.
– De tar det inte på allvar när de fattar beslutet. Man blir ledsen. Jag orkar inte kämpa mer, fortsätter hon.
Kompisen Therese Karlsson vill stoppa utvisningen och har startat en namninsamling som fått över 1000 påskrifter på några dagar.
– Jag accepterar inte att hon ska skickas till Etiopien. Jag kan inte tänka mig att Sverige kommer kasta ut henne. Jag har lite hopp om mänskligheten kvar, säger hon.
Hermon Selama har tappat hoppet om en framtid i det liv hon har byggt upp i Sverige.
– Det har blivit mörkt. Jag har slutat tro och jag har inget hopp alls. Det är jättesvårt att överleva i Etiopien som en ensam kvinna. Sverige är mitt land. Jag har vänner som bryr sig om mig här, de är min familj. Det är de som accepterar mig. Och så min pojkvän så klart.
Under gymnasietiden jobbade hon vid sidan av skolan och försörjde både sig själv och sin mamma.
– Det var något jag var stolt över. En gång hade jag fyra jobb samtidigt som jag pluggade heltid. Det fanns dagar när jag kom till fel jobb för att jag var så trött. Jag har slitit och slitit och nu känns det som att allt var förgäves.