Tant Amanda kokade god palt

n På senaste tiden har det varit mycket prat om skolmaten. Det har skrivits artiklar och en mängd insändare i tidningen och på en del skolor är det matstrejk och eleverna och tar med sig matlådor hemifrån.
Visst ska barnen ha näringsriktig, bra och välsmakande mat, men nog kan jag tycka att det är en storm i ett vattenglas och snudd på en lyxstrejk. Jag tror inte att någon far illa av att någon gång då och då äta gröt eller soppa till lunch.

Jag vill inte påstå att det var bättre förr och all mat var säkert inte alltid näringsriktig med dagens mått mätt. Vad jag minns från min skoltid "från förr i tiden" så smakade maten oftast bra. Men på den tiden lagades all mat i det lilla skolköket och allt var närproducerat.
Vissa rätter tyckte man förstås mer om och säkert var det väl någon mat som man tyckte sämre om. Men att klaga på maten det fanns inte i vår tankevärld.
Populärast var förstås palten.
Mattanten i vår lilla byaskola i Gråträsk hette tant Amanda och hon kokade den goda palten.

Det var kalas varje gång det serverades palt. Stora, runda, goda och fyllda med fläsktärningar, precis som det ska vara, och med riktigt smör, lingonsylt och mjölk.
Det vattnas i munnen bara jag tänker på hur vi barn satt vid matbordet och väntade.
Så kom tant Amanda och serverade palten, mjölken fick vi ta själva från tillbringaren som stod på bordet.

Tant Amanda såg ut som en tant från en sagobok. Liten och rultig med rosiga kinder och på den runda magen ett förkläde.
Vi hade skola även på lördagar och då brukade det serveras något extra gott som mjölkchoklad och limpsmörgås, saftsoppa eller kräm och smörgås.