Tala ut - inte alltid bra för människor i kris

Under 2000-talet har det skett en omvärdering av hur man ska bemöta människor som varit med om traumatiska händelser eller personliga tragedier.
- Förr trodde man att det var helande för människor att tala om det svåra som de gått igenom, allra helst skulle man få dem att gråta. Det var den gamla kristerapitanken, att man skulle rena och hela och arbeta igenom, säger Per-Olof Michel, som är överläkare och psykiater vid Kunskapscentrum för katastrofpsykiatri vid Uppsala universitet.
Olika behov
Nya forskningsstudier har dock visat att det inte nödvändigtvis har någon positiv effekt på de drabbade att prata om sina traumatiska upplevelser.
- Nej, det beror på vilka behov den enskilda individen har. Om en person vill prata så ska man lyssna, för det är den personens sätt att hantera krisen. Men alla är inte sådana, och det måste man ha respekt för, säger Per-Olof Michel.
- Därför ska man vara försiktig med manualiserade metoder, så kallad one therapy for all. Det finns drabbade som inte känner för att prata, men gör det ändå bara för att de känner trycket.
Det bästa sättet att ta hand om en människa i kris är istället att se till den enskilda personens behov.
- Man ska hjälpa dem med det som de vill ha hjälp med, och inte tvinga dem att prata om något de inte vill.
Viktigt stöd
Per-Olof Michel konstaterar att anhöriga och vänner är viktiga för personer som gått igenom en traumatisk händelse.
- Det sociala stödet, att visa att du bryr dig och finns till hands, betyder mycket för dem som drabbats. Till att börja med kan man erbjuda sig att hjälpa till med praktiska saker eller gå ärenden. Om den som drabbats vill prata om det som inträffat, så lyssnar man, men är försiktig med de inträngande frågorna. Man lyssnar och kommenterar och använder sin egen livsvisdom.
Enkla sysslor som promenader har också en lindrande effekt.
- Promenader är viktigare än man trott. Måttlig fysisk aktivitet är bra, särskilt för dem som är väldigt uppskakade.
Kriskommunikation
Per-Olof Michel gästade i går Nolia City konferens i Piteå, där han föreläste på ett seminarium om hur man möter människor i olika kritiska situationer. Seminariet ingår i en tvärprofessionell grundutbildning i kriskommunikation, och lockade drygt 170 deltagare från Norrbotten och Västerbotten. Bland deltagarna fanns representanter från bland annat kyrkan, företagshälsovården, sjukvården, skolan, polisen och räddningstjänsten samt kommun- och landstingspolitiker.
Per-Olof Michel förespråkade ett gemensamt stödcentrum för krishantering istället för dagens uppdelning på kommunernas Posom och landstingets PKL.
- Med ett stödcentrum i kommunen vet invånarna i förväg var de ska ta vägen, och var de kan få mer information om de olika krisstödsfunktionerna i samhället. Uppsala kommun ordnade ett stödcentrum efter tsunamin, där PKL och kommunen samverkade med stödfunktioner.