- Det blev ogjort att ta reda på tvätten. Den skall tas om hand och läggas in i skåp och garderober, säger Onny och ser det nödvändigt att snabbt planera in intervjun för att sedan kunna återgå till vardagssysslorna.
Hon säger sig ha haft ljuva och lyckliga stunder med sången, där hon skaffat sina erfarenheter vid sidan av notböckernas kunskaper. Sett sång och musik som en idealisk avkoppling.
Glädjerik del
- Det har varit en glädjerik del av mitt liv. Genom åren har jag alltid lärt mig något nyttigt och nödvändigt, och inflikar:- Snart är man ju hundra. Visst är det hemskt, säger Onny Pettersson och minns uppväxtåren i industrisamhället Storfors, en fascinerande tid långt borta.
Hon minns första världskrigets utbrott, när sågverkssirenerna i Storfors manade till mobilisering och andra världskriget då maken Valfrid fick tillbringa långa tider borta för att bevaka gränsen mot Finland.
Gick över isen
Hon gick faktiskt en termin hos lärarinnan Alma Sandström i Piteå för att lära sig noter.- Då fick jag gå över isen från Storfors till Piteå. Sedan har jag genom åren övat upp mig. En och annan borde kanske tänka på hur det var, inte minst med kommunikationerna, för inte så länge sedan.
Hon konstaterar att mamma Emma hade en bra sångröst, vilken dock inte överfördes till någon av barnen.
Grammofoninspelning
Hemma hade familjen en tramporgel. Det dröjde inte länge innan Onny kunde spela. Hon var musikalisk och melodierna fastnade i huvudet.- En av mina bästa kamrater, Linnea Lundkvist, hade mycket god sångröst. Hon stod för sången och jag ackompanjerade.
Litet senare i livet skickade en broder som flyttat söderut upp ett piano till Onny så att hon skulle få ett eget instrument
- Vi hade inte råd med ett sådant i yngre dagar, berättar hon.
Onny Pettersson har mestadels varit hemmavid men har även en tid som kontorist hos bröderna Granströms bilverkstad i Piteå bakom sig.
Pettersson har faktiskt även en grammofonskiva bakom sig, från sin tid som ledare för den socialdemokratiska kvinnoklubbens kör i Piteå.
- Det var en kör på 12 damer, och vi blev, utan att låta skrytsam, verkligt populära, säger hon. Det resulterade faktiskt i en grammofonskiva som spelades in i Godtemplarhuset i Piteå. Men av olika anledningar splittrades kören och verksamheten upphörde. Jag blev sedan kallad att leda andra körer.
Dirigerade i 15 år
Som pensionär gick Onny Pettersson med i PRO i Piteå och det slutade med att det under en pensionärsresa togs beslut om att bilda en kör och att hon blev den som fick ställa sig framför kören. Hennes kunnighet ledde också till uppdrag att dirigera kör i Stockholms stadshus och på isbrytaren Atle, för att nämna några av framträdandena.PRO-kören dirigerade hon i 15 års tid och steg av dirigentpulpeten vid 85 års ålder.
- Hade det inte varit för hörseln, som gjorde det problematiskt att höra stämmor, ja, då hade jag nog stått kvar än i dag, säger hon med ett leende.
- Å andra sidan hade de nog inte haft samma respekt för mig som för nuvarande dirigent. Ibland blev jag arg och reagerade över att de hade så svårt att hålla tyst. Nu är dirigenten en auktoritet, skrattar Onny samtidigt som hon betonar att alla i kören under hennes tid jobbat kamratligt.
- Huvudsaken är att man är hygglig, tror på sina körmedlemmar och gör sitt arbete, fyller hon i.
För Onny Pettersson är det inga problem att söka bland minnena. Hon har alltid kunnat finna något intressant och också fått se resultat av sina strävanden.
Bara Onny kvar
De var många i familjen Westerlund. Hon växte upp i Storfors, Piteå, där pappan Oskar Westerlund var faktor. Mamma Emma fick ta ansvar för barnen Sigrid, Elin, Sally, Onny samt bröderna Göran och Emil. I dag är bara Onny kvar i livet.Hon var lycklig med sin Valfrid, som hon träffade redan i ungdomsåren i Storfors. De var med i Godtemplarlogen och gick också i samma skola.
- Trots att Valfrid var 1 1/2 månad yngre än mig fick han börja skolan tidigare. Det var nämligen så många i klassen att jag fick stå över ett år.
De gifte sig 1937 och fick två söner. Flyttade sedan från Storfors till eget hus på Annelund i Piteå. Vid 73 års ålder flyttade makarna till lägenhet. Sedan år 2000 är Onny Petterson änka då maken Valfrid gick ur tiden, 93 år gammal.