Taggad Picasso överraskar positivt
Konsert: Marie Picasso Plats: Kulturens hus, Luleå Längd: En timme och 13 minuter Publik: Cirka 750 personer; nästan utsålt
Efter en onödig introfilm på Idol-tema gör hon entré längst bak i lokalen och vandrar mot scenen sjungandes Chaka Khan-klassikern "Ain’t nobody" som övergår i Mother’s finests paradnummer "Baby love". Ingen superbörjan, men redan här visar hon att hon vill nå hela publiken. Att hon har ett bra röstmaterial och dessutom sjunger riktigt bra visste vi redan och i de lite (bara lite) tuffare numren har hon massor av pulver i pipan utan att sjunga sönder låtarna.
Uppbackad av ett tajt band och kompisen Tilly Österholm på kör levereras det mesta från debutplattan "The secret". Mycket av den här lätt-popen är skåpmat, om än skåpmat som går att genomlida och det är nämnda engagemang som faktiskt lyfter exempelvis hel-akustiska balladen "It’s over now" och krämigt fylliga "Miracle".
Hon pratar mycket mellan låtarna. Ibland för mycket, men det känns att hjärtat är med. Hon berättar om en spelning dit 22 personer hade sökt sig. Hon ironiserar över sitt kritiserade sätt att kliva omkring på scenen och hon berättar att hon håller på och drar i överkanten på sin klänning för att hon vill undvika "nip-slip". "Förebildsgrejen" har hon missat, säger hon. Det är många svordomar i mellansnacket och många försök att säga "schiiit" som man gör i Norrbotten. Å andra sida säger hon att det är totalt ocoolt att inte visa tacksamhet och att man inte kan vara bakis på jobbet om man vill komma någonstans, så det jämnar ut sig.
Som extranummer får vi höra "This moment", som ju är en riktigt dålig låt. Får du lika tråkigt som jag när du hör den kan du byta ut refrängtexten till "Och det är kärlek och det är vindar ..." och förvånas över hur bra det funkar. Kvällens mest rutinmässiga nummer är hur som helst ett faktum.
Ovationerna är stående och Picasso avrundar på ett värdigt sätt med "All by myself".
Lätt fånget, lätt förgånget, heter det som bekant och redan om ett halvår kan det vara Idol-Lisa eller Idol-Knut som är namnet på allas läppar. Den svåra konsten är att hålla sig kvar sedan tv-kameror och mediadrev har svalnat. Kanske bra att heta Picasso då.
Så jobbar vi med nyheter