Anna-Maria Blomqvist berättar om sorgen efter broderns självmord. "Jag har inte knäckt koden för hur man går vidare. Jag går i terapi och det tänker jag göra så länge jag behöver det", säger hon.
Den 17 september 2019 förändrades systrarna Anna-Maria Blomqvist och Beatrice Bergmans liv för alltid. Deras bror Tommy Bergman tog sitt liv, 32 år gammal, efter flera månaders kamp mot psykisk ohälsa.
– Under våren märkte jag att något inte stod rätt till. Han uttryckte ofta att han var stressad. Vi uppmuntrade honom att prata med sin arbetsgivare och jag tycker att de bemötte honom bra, men han hade så svårt att uttrycka vad det var han kände, säger storasyster Anna-Maria Blomqvist.
Semestern skulle bli en viloperiod för Tommy Bergman – men i stället eskalerade hans psykiska ohälsa och när han skulle återgå till jobbet klarade han inte av det på grund av sin ångest.
– Han sökte hälsocentralen varannan dag i en månads tid för att få hjälp, trots att han tyckte att det var ganska pinsamt och jobbigt. Det är lättare att gå till hälsocentralen med en bruten tumme än att komma och säga att man inte mår bra. Han var även uppe på akuten. Han ville inte till psykakuten, men han ville ha ett sjukintyg. Han var så stressad över att han inte var på jobbet trots att hans chef sa att det var lugnt, säger Anna-Maria Blomqvist.
10 september är den internationella suicidpreventionsdagen – dagen som belyser det arbete som görs och kan göras för att förebygga självmord. Det var också i samband med den som Anna-Maria Blomqvist för första gången tänkte tanken att hennes bror inte ville leva.
– Jag hade inte uppmärksammat den riktigt förrän förra året. Då berättade en vän till mig att man hade haft en ljusmanifestation i Piteå och sedan frågade min vän om Tommy hade haft sådana tankar. Jag svarade att det var stress och sömnbrist, men jag kunde ändå inte släppa tanken. Så dagen efter frågade jag honom rakt ut. Han svarade med lugn röst att "nej, allt annat, men inte det". Jag blev lugn av det svaret. Sju dagar senare svarade han inte längre i telefonen.
Tommy Bergman var en stor Luleå Hockey-supporter som älskade att fiska och beskrivs av systrarna som festens mittpunkt. Han var en omtyckt kollega, en positiv man som vännerna uppskattade och som inte visade några tecken på att vilja ta sitt liv.
Anna-Maria Blomqvist har startat en Facebook-insamling till minne av sin bror. Pengarna går till Suicide zero, som har en kampanj som heter "Stör döden".
Tommy Bergman älskade att fiska.
Sorgen efter brodern har hanterats på olika sätt.
– Jag är en av dem som fortfarande lever i förnekelse. Det är hemskt att säga, men det är som att man måste bygga om sin hjärna. Det är en så stor sorg att bära att jag helt enkelt måste förneka den för att orka med livet. Någonstans är jag kvar i 17 september 2019. Det är så svårt att acceptera att jag själv kommer att fylla 32 år och att han inte blev äldre, säger lillasyster Beatrice Bergman.
Anna-Maria Blomqvist bor numera i Sigtuna och försöker hantera sorgen genom att hålla i sig i sina barn. Hon beskriver det första halvåret som kaos. Nu är det en dag i taget som gäller.
– Särskilt nu när vi närmar oss dödsdagen, då rivs allt upp på nytt igen. Jag förstår inte att det har gått ett år, för jag är fortfarande kvar i den 17 september. Jag har inte knäckt koden för hur man går vidare. Jag går i terapi och det tänker jag göra så länge jag behöver det. Om jag ska ha en chans att läka så behöver jag hjälp, säger hon.
Det händer att hon tänker tanken "hade jag kunnat göra något", samtidigt som broderns ord om att vården inte tog honom på allvar fortfarande ekar i hennes huvud.
– Det är en fruktansvärd sorg. Det går inte att ta på. Jag tänker på det som en psykisk olycka, för jag vet att han egentligen ville leva. Han såg bara ingen annan utväg och han fick inte den hjälp han behövde, säger Anna-Maria Blomqvist.